Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Guds segerdag, berättelse av Herman Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HALLS BERÄTTELSER
lig, liksom försjunken i ljuv
åskådan. Plötsligt tändes blicken av en
sällsam glöd. Det var som om
bakom glasets sköra mystik en
strålande värld öppnats ock vinkat
lionom till sig ...
— Tack så mycket! sade han
slutligen och bockade sig.
— Tack, min gosse! Du tycker
visst "om frärger!
—- Det är så gränslöst vackert...
—- Du kanske blir målare med
tiden.
Han log så vackert. — Jag vill
hellre göra sådana, han pekade på
ett av fönstren.
— Låt denna önskan bo i din själ,
tills du blir vuxen; då kanske du
kan omsätta den i verklighet.
Gossen såg upp med lysande
ögon. — Men då vill jag göra dem
ändå vackrare . . .
— Vad! Äro de ej nog vackra!
— Joo . . . men . . . han
tystnade.
— Säg vad som fattas!
— Jag tycker Gud skulle
framträda tydligare . . .
Pastorn nickade liksom gillande,
men i nästa ögonblick stod kan
ensam, ty gossen hade försvunnit.
Han bjöd farväl åt kyrkvaktaren
och gick långsamt mot hemmet,
tänkande på gossens ord: Gud
skulle framträda tydligare . . .
Vilken helgd det skulle giva åt
vardagslivets handel och van del om
Gud finge vara med ! Då skulle hat
bytas i kärlek och stridsmanteln
läggas av vid Fridsfurstens fötter...
då skulle lidandet lättas, sorgen
minskas ock tårar torkas ... då
skulle händer och fötter tävla att
komma först till nödens och
fattigdomens boningar för att hjälpa och
styrka sviktande själar ... då
skulle sång och musik klinga till
Herrens ära . . . ock vid vägens
slut skulle pa.radisets portar _sta
öppna för att varje själ skulle få
fri ingång i den ljuvlighet som är
beredd för alla . • •
Han lyftade sina ögon mot det
stjärnsållade eterhavet och bad:
Bone Deus, conserva ingenii
egre-gia facinora! (Gode Gud, bevara
Andens härliga verk). Och
nattvinden susade ett sakta: Amen . . .
Dagar fly, år läggas till år, och
snart är gossetidens drömliv förbi.
Av gossen har blivit en yngling,
som vill storma himlen och bära
dess glans till jorden . . .
Sven Hald stod resfärdig i sitt
lilla rum med ansiktet vänt mot
den i fjärran hägrande storstaden
och framgången.
Han kunde resa nu, ty fadern
hade omsider blivit nykter ock
stillsam, arbetade flitigt i sitt yrke och
hade sin bärgning. Lilla syster
hade blivit stor och kunde sköta
både far och hem. Själv hade han
fortsatt i faderns yrke, men
därjämte sysslat flitigt med
glasmålning och frambragt åtskilliga
vackra saker. Nu ville han ut i
livet för att omsätta sina
skönhets-drömmar i vacker verklighet.
Chefen för den ansedda firman Wutge
& Sohn i huvudstaden hade lovat
honom anställning inom dess
etablissement.
Han hade sagt farväl till sina f;°
böcker och tavlor och vände sig nu
till den lilla blomman i fönstret,
smekte hennes fina blad och sade:
— Farväl, lilla blomma!
— Vart skall du resa ?
— Ut i livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
