Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Guds segerdag, berättelse av Herman Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Professorn blev knäsvag . . . kan
trodde sig se i gyne . . . Men i
samma ögonblick var den vita
gestalten vid hans sida, slog ett par
mjuka armar kring hans hals och
jublade :
— Lilla pappa!
Professorn darrade i hela
kroppen . . . Det var väl en sista
livsyttring innan . . . innan . . . men
det hördes ingen hosta och ögonen
strålade av liv . . .
Han kastade portföljen med det
dyrbara manuskriptet ooh drog
dottern häftigt intill sig, stammande:
Är . . . det . . . Britta ?
— Ja, lilla pappa! Britta
livslevande och frisk och genom Guds
nåd återkallad till livet . . .
Det lyste som eld för professorns
ögon och han kände sig matt.
— Låt oss skynda hem! Jag är
så underlig till mods . . .
Om några minuter sutto de i
arbetsrummet och Britta förtalde om
hälsningen från Gud och dess
härliga verkan.
— Jag har aldrig förr upplevat
någonting så underbart! utbrast
professorn. — I ett nu äro
skuggorna borta. Gud vare innerligen tack
och lov! — Han knäppte
händerna och aftonsolens strålar brötos i
ögats pärlor . . .
Britta satt med huvudet lutat
mot faderns skuldra. Hon kände
sig så glad och lycklig, då hon såg
faderns ljusa ansiktè och hörde
röstens friska klang. Guds
solsken hade värmt honom. Men vad
hade då de mörka skuggorna tjänat
till? Voro de Sända av Gud eller
av onda makter?
— Pappa, tror du att även
lidandets väg är en av Guds vägar?
frågade hon plötsligt.
—- Det har jag svårt för att tro.
Gud är kärlek, men mig synes det
som vore lidandets väg ej
kärlekens ... —- Det kom något av den
gamla strävheten i hans röst . . .
— Men pappa, gick ej vår
Frälsare lidandets väg och var ej den
vägen utstakad i kärlek av hans
fader? — Hon lutade sig ivrigt
fram för att fånga uttrycket i hans
blick.
—- Men kärlek och lidande passa
väl ej ihop, svarade han en smula
sarkastiskt.
Hon satt tyst, liksom
grubblande, några sekunder.
— Kanske är det så, sade hon
slutligen, att den högsta kärlek
också innebär det djupaste
lidande. . .
— Varför?
— När kärleken är som rikast
glöder också känslan som varmast,
och endast den innerliga känslan
ger förmågan att fatta lidandet som
böljar i livet. — Hennes röst blev
varm och ögonen strålade som
aftonglöden . . .
— Det är därför, fortsatte hon
om en stund, som vi skola tacka
Gud även för lidandet; ty när det
möter oss, är även Guds kärlek oss
nära . . . Tror du inte det, pappa?
—- Hon lade sin kind mot. hans . . .
— Gud signe dig, barn, för dina
ord! Guds vägar äro alltid
seger-vägar ... Han böjde sitt huvud
som i hön, men i rymd och lund
klingade hymnen : Guds segerdag !
Guds segerdag!
Nu är natt kring Jäkasta . . .
Skogarna stå tysta och
begrundande, sjön ligger mörk och
hemlighetsfull, och från äng och lid hö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
