Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Guds segerdag, berättelse av Herman Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
HALLS BERÄTTELSER
— Nej, i sällskap med Sven
Hald.
— Jaså. Ock kan arbetar
fortfarande på sin utveckling?
— Han är en ovanligt
konstnärlig förmåga, enligt käns chefs
utsago. — Det låg triumf i hennes
röst . . .
— Såå. Har du besökt firman?
— Ja, annars hade jag ej funnit
Sv© . . . br Hald.
— Britta, Britta, tänk på
docenten Bark!
— TJrsåkta, pappa! Men jag
tycker inte om Barken.
— Han blir snart professor.
— Om ban så bleve kung,
hjälpte det ej. —
iSven Hald fortsatte energiskt på
den levnadsbana han valt och hade
redan vistats åtta månader i
München, hos den ansedda firman
Tes-dorf & Söhne, då han greps av en
oemotståndlig längtan att besöka
Italien och studera dess rika
konstskatter. Han gick till sin chef för
att konferera om saken.
Men denne anlade en bedrövad
uppsyn.
— Jag kan ju inte hindra er, hr
Hald, synnerligast som intet
kontrakt binder, men det blir svårt att
mista er.
— Jag måste se framåt och
försöka att skapa mig en tryggad
ställning, svarade Sven. — Yem
vet vad som möter mig därborta?
Kanske just de möjligheter jag
strävar att vinna.
Chefen satt tyst en stund. —
Som ni vet, hr Hald, sade han
slutligen, förstår jag föga av det
konstnärliga inom vår verksamhet men
desto mer av det rent affärsmässiga,
varför vi så att säga komplettera
varandra. Utan er värdefulla hjälp
skulle firmans goda traditioner e.j
kunnat fullföljas så som de nu
gjort. Om jag, som bevis på mii>
tacksamhet och det förtroende jag
hyser för eder, erbjuder eder
kom-panjonskap, vad säger ni då?
Sven Hald nästan hisnade.
Firman var ju en av de förnämsta i den
branschen i Europa. Men ändå . . .
ändå . . .
— Jag tackar — men hemlandet
kallar, svarade ban slutligen med
något beslöjad röst . . .
— Yänta litet! fortsatte chefen.
— Yi ligga just i underhandlingar
med firman Gleen om att förvärva
deras fastighet och lager i edert
lands huvudstad, och om dessa
underhandlingar leda till resultat,
vilket jag har anledning förmoda, är
ni självskriven som dess chef.
— Då, hr direktör, tackar jag för
eder stora godhet och ber få ställa
min ringa förmåga till ert
förfogande, svarade Sven allvarligt.
Chefen reste sig och tryckte
erkännande Svens hand.
— Är ni riktigt nöjd? frågade
ban spörjande.
— Italiens konst leker nog en
smula för min längtan . . .
— Herr Hald! Ni får 2
månaders permission och 3,000 Mk till
reskassa. Är ni nöjd? — Den
gamle herrns ansikte strålade av
Välvilja.
Svens ögon fuktades av hans
hjärtas djupa tacksamhet och hans
röst var ostadig, då han frambar sin
vördnad.
— Jag kan ej fatta så mycken
godhet, stammade ban . . .
— Det kanske är en återverkan
av den kraft ni tillbeder och om
vilken ni en dag fällde ett vackert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
