Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Guds segerdag, berättelse av Herman Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER VÅRDAGAR
19
yttrande, som jag dock beklagligt
nog glömt . . .
— Yar det: Guds segerdag?
— Alldeles så. Guds segerdag!
Vilket kärligt löfte. Ty en dag
skall Guds segerdag inbryta för
jordens alla folk . . .
Sein Werk kann niemand kindern,
Sein Arbeit darf nickt rukn,
Wenn er, was seinen Kindern
Erspriesslich ist, will tkun !
En vecka senare flög Sven Hald
med nattexpressen mot Italien, ock
då morgonsolen drog
purpurgardinerna från österns skyar, var ban
redan framme i det underbara
landet, där nutiden ännu dröjer med
vördnad bland forntidens
ruiner . . .
Först stannade kan i Venedig,
vars balvt förbleknade glans
fångade käns intresse ock gav riklig
näring åt de gömda skönhetskänslor
som fyllde käns själ . . .
Sent en afton befann ban sig på
väg till sin bostad och passerade
jus.t en trång gränd, då han
varseblev ett par mörka figurer, som
tycktes lura på någon. Utan att
bli sedd av dem gömde ban sig
bakom en väldig sykomor ock väntade.
En smärt, elegant kerre kom
skyndsamt gående över det
belysta torget och ned i grändens
mörker, där han plötsligt överfölls av
de »båda banditerna. Men i samma
ögonblick var Sven framme. Den
ene banditen föll som träffad av
blixten och den andre sprang för
brinnande livet . . .
— Ben obbligato! 1 utbrast den
överfallne, så snart han hämtat sig.
— Paria, ella italiano?2
— Comprendo appena un poco la
lingua italiana, 3 men svenska eller
tyska, svarade Sven.
— Är ni från Sverige?
— Ja. Sven Hald, till er tjänst.
— Maækis di Some, med stor
tacksamket.
De båda herrarna skrattade och
skakade kand, varefter markisen
vände sig till den vaknande
banditen, belyste hans ansikte med en
ficklampa, stoppade en slant i en av
hans fickor ock sade älskvärt:
Pat-ti ckiari, gmicizia lunga! 4 stack
sin arm under Svens ock lämnade
valplatsen.
Inom kort voro de framme vid
ett ståtligt palats, där tvenne
livréklädda tjänare väntade sin kerre.
Sven fördes artigt in i ett
mottagningsrum, möblerat med den
dyrbara prakt som endast rikedomen
kan framtrolla . . .
Om några minuter inträdde
markisen.
— Hur skall jag kunna tacka er!
sade kan livligt, i det kan bad Sven
sitta ned.
— Det har ni redan gjort, hr
markis.
— Ack nej! Men jag skall nog
utfundera något sätt. Är ni på
tillfälligt besök kär?
— Ja, jag studerar en smula . . .
— Vad då, om jag får fråga?
— Konstglasindustrien.
Greven sprang upp. — Carissi-
ma! Ni kommer som efterskickad.
I min slottspark har jag låtit
uppföra ett kapell — min hustru är
synnerligen religiös — men
fönsterna äro ej insatta. Min hustru
’ Det är bra. 2 Talar ni italienska.
a Jag förstår blott litet av italienska
språket. 4 Gåvor och gengåvor hålla
vänskapen längst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
