Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Midnattssol, av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
HALLS BERÄTTELSER
och då, mamma, skall du aldrig
behöva lida ock vara sjuk mera.
Lille Birger, den käcke, modige
gossen, förstod ej kur lång ock
mödosam vägen till doktorstiteln var.
Men käns mor visste det, ock kon
log ett stilla, sorgbundet leende ock
tänkte för sig själv: "När min
gosse kommit så långt, att kan är
läkare, då behöver jag ej hans vård och
omsorger; ty då har jag för länge
sedan gått till det land, där ingen
sorg och smärta, ingen skilsmässa,
inga tårar ock intet lidande mera
finnas". Högt sade kon:
— Ja, då Birger blir allt väl, och
så kysste kon sin gosse till farväl.
Ingegerd lindade sina armar om
käns hals och viskade :
— Birger du, så svårt allting blev
för oss, när pappa gick bort. Men
varför gick kan från oss? Varför
stannade kan ej kvar ock hjälpte
mamma och oss, när de främmande
människorna kommo för att taga
vårt vackra hem från oss ? Men
mamma har sagt, att hon och jag
snart skola få ett litet nytt hem,
och då kommer du till oss varje jul
ock sommar, när du kar skollov.
Så skildes de, ock — Birger
återsåg aldrig mera sin mor i livet.
Endast tre månader efter det hon
flyttat till sin syster och svåger, blev
hon sjuk. Hon var för svag att
bära den bittra prövningen. Matt och
tyst låg hon på sin bädd. Det låg
något så trött och hopplöst över
hela hennes varelse. Dagarna gingo.
Det närmade sig påsken, ock då fick
fru Dagmar plötsligt ett svårt
anfall åt kjärtat, som förde henne ett
stort steg mot graven. På
påskafton sändes ett telegram till Birger.
Han reste genast ock kom fram på
påskdagsmorgonen, men försent;
ty tidigt, i morgongryningen, kade
hans mor gått till den eviga lyckans
ljusa kemvist. Bedövad av en
onämnbar smärta sjönk Birger på
knä vid sin mors bädd och viskade:
— Mamma, mamma! Varför
skulle du dö, innan jag kom till
dig ? Varför fick jag ej ännu en
enda gång köra dig tala till din
gosse? För vem skall jag nu leva och
arbeta ?
En lång stund förblev ban så i
hejdlös gråt, till dess hans moster
med milt våld förde honom därifrån
och ga.Y honom en hälsning från
hans mor. Kort före slutet, då fru
Dagmar haft en redig stund, hade
hon med blyertspenna skrivit några
rader till sin gosse:
"Birger, min outsägligt älskade
gosse! Innan jag lämnar livet, vill
jag giva dig min avskedskälsning.
Jag känner att jag nu snart skall gå
bort från dig för alltid. Det
kännes svårt att skiljas från dig och
Ingegerd. Jag hade så gärna velat
leva för eder, mina kära barn, men
ske Guds, icke min vilja. I käns
trofasta fadersarmar har jag lagt
eder båda — dig och din lilla syster
— och en gång efter jordelivets
bittra prövningar och dunkla,
oförstådda skickelser, skola vi mötas i
en ljusare och bättre värld än
denna. Tack, du min gosse, för att du
alltid berett mig glädje! Väx upp
och bliv god och stark — i Guds
kraft. Under livets växlingar kav
blicken riktad mot de eviga,
väsentliga tingen; ty jordens glädjedag
blir ofta så kort, men sorgedagen
så tung ock lång. Hav vård om
Ingegerd, min solstråle, din lilla
syster, det enda du nu snart kar kvar
av ditt barndomshem och det som
en gång utgjorde din kärlek ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
