Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Midnattssol, av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER VÅRDAGAR
29
lycka. Min sista bön gäller eder
båda, mina outsägligt älskade barn.
Snart får jag vila vid eder faders
sida i den tysta, lugna gömman på de
dödas gård där hemma i eder
födelsestad. Glöm aldrig bort stackars
pappas och mitt sista vilorum.
Sedan jag skrivit detta brev, vill jag
sluta lilla Ingegerd till mitt hjärta,
kanske för sista gången; ty jag
känner att min kraft fort rinner
bort. Jag har överlämnat mig i
Frälsarens hand och går lycklig och
trygg till hans ljusa himmel, där
skall jag vänta på eder, mina barn.
I tanken kysser jag dig och smeker
din mörklockiga panna. Tag detta
som ett farväl från
Din mor."
I familjegraven vid sin makes
sida gömdes fru Dagmar. Länge
stodo Birger och Ingegerd kvar vid
den öppna, griften — hur tomt och
värdelöst syntes dem nu livet!
Snyftande upprepade de åter och
’åter orden: "Utan pappa och
mamma, så fattiga och ensamma. Mor,
lilla mor, varför gick även du bort
från oss och lämnade oss ensamma ?
O, att vi fått följa med dig.
Varför skulle vi få så tråkigt?"
Men ingen gav dem svaret, och
hand i hand gingo de bort från
graven. Med fuktade kinder
vandrade de på sorgens och saknadens
smärteväg ut i livet, bärande med
sig den obesvarade frågan:
Varför?
När det såg som mest tröstlöst
ut för de båda föräldralösa
syskonen — kom emellertid deras, farbror
Nils Ekegård med uträckta händer
emot dem och sade:
— (Se så, mina barn, lugna eder
nu. Visst ha ni gjort en oersättlig
förlust, då eder älskliga mamma
gått ifrån eder, men hon är nu
hemma i Guds ljusa himmel och har det
mycket bättre än vi. Och snart fa
vi alla gå till henne, sedan vi
fullgjort vårt livsarbete. Till dess få
ni båda komma till mig. Du,
Birger, är ju jedan hemma hos mig,
och nu får du taga din syster med
dig, och så få ni vara hos mig, så
länge ni själya önska det.
Så reste de till det vackra
Eke-berga, och syskonen fingo efter
några månaders skilsmässa åter
vara tillsammans.
År kommo och år gingo. Den
rastlösa tiden vävde in nya dagar
och händelser i sin mångskiftande
brokiga, bonad.
Birger Ekegård växte upp och
hans måtto var orden ur hans
moders sista brev, vilket han gömde
som ett heligt minne: "Bliv god
och stark i Guds kraft".
Han studerade till läkare och
hade redan tagit medicine kandidaten.
Hans farbror Nils Ekegård älskade
honom som sin egen son och
giäddes över hans framgångar. Även
Ingegerd hade sin gode farbror att
tacka för den fina bildning och
kunskap hon fått inhämta. — Och
hon växte upp till en älsklig,
behaglig och säreget vacker ung
flicka. Hon var ljus, fin och vek som
en solig majdag i norden, men ett
sällsamt vemod behärskade dock
bela hennes väsen. Hennes farbror
nästan avgudade henne och
brukade ofta skämtsamt säga: "Ingegerd
är Ekebergas solstråle och hela
godsets goda ängel". Hon var
älskad av alla, helst av de sjuka och
fattiga; ty dem skänkte hon så
mycket av sitt hjärtas rika, varma sym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
