Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Midnattssol, av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
HALLS BERÄTTELSER
baka oskadad, såvida du ej blir sjuk
efteråt, då du suttit ute i en sådan
storm ock sedan genomvåt till på
köpet. Skynda dig nu in ock få
torra kläder på dig ock sedan lite
varmt te.
Efter en bekagfull böjning på det
fina huvudet och ett vänligt:
"Tack, kandidat Ekegård",
skyndade Yanja S—hjelm in på sitt
rum. Majoren räckte Birger sin
hand och sade:
— Tack för att ni tog en god del
av mina bekymmer från mig, då ni
gick för att söka reda på min
dotter, ock laga nu också att ni snart
må bliva torr och varm igen!
Och den uppmaningen var icke
Birger Ekegård sen till att
efterkomma; ty nu ville kan ingenting
hellre än att bliva ensam med de
tankar ock känslor som jagade
genom hans själ, vildare än upproret i
den stormiga naturen. Som jagade
på flykten voro alla ljusa
förhoppningar, som väcktes till liv i hans
hjärta för en liten stund sedan,
under vandringen genom storm och
regn med Yanja S—hjelm tätt
framför sig på stigen över den öde
heden. Yad had© hänt? Just när
de kommit uppför brotrappan in i
förstugan, hade Yanja lagt ifrån sig
ett par björkkvistar och några
fjällblommor, som hon bela tiden burit
i sin vänstra hand, och då först säg
Birger Ekegård på hennes
ringfinger en dyrbar, slät guldring! Den
glimmade som ett hån mot alla hans
vackra, rena känslor och drömmar.
Väl uppkommen på sitt rum
skyndad© han sig att byta om kläder,
sedan satte han sig vid fönstret och
lyssnade till den tilltagande
stormens vilda musik samt blickade
frånvarande ut i den natur, som en-
dast för några timmar sedan låg tyst
och ljus och lugn i midnattssolens
glans, nu mörk och dyster, upprörd
av mäktiga vindar. Så hade ju
också kan för endast några timmar
sedan kastats in i ett virrvarr av
känslor. Denna, unga, okända
kvinna, som så oväntat mött honom
därute på fjällstigen, hade gripit in i
hela hans rika känslovärld så
mäktigt som ingen tillförne gjort det.
För en stund sedan hade ban tänkt:
"Hon skall bliva mitt livs lycka.
Hon är kvinnan i mitt liv, vi båda
höra tillsamman, och kanske var det
för att möta henne här, som jag för
veckor sedan fick en sådan
oförklarlig, oemotståndlig längtan ©fter
nordens midnattssol ock dess tysta
nätters sagoskimrande
gryningsljus över fjäll och öde vidders
enslighet, i oskärad vildmark".
Ja, s å kade ban tänkt och trott,
och nu! En glimmande ring,
kärlekens och trohetens symbol, hade
så tyst, men allvarligt sagt honom:
"Du dåraktige man, vilka
förmätna lyckodrömmar har du ej drömt".
Sakta gingo dagens timmar.
Birger Ekegård ringde och bad om att
få en matbricka buren upp till sitt
rum; ty ban vill© ej gå ner till den
gemensamma middagen. Sedan
gick han tidigt till sängs, men lång
och sömnlös blev natten, tills fram
på morgonsidan, då han slumrad©
in för en stund och — drömde att
ban vandrade på en smal, obanad,
men ljus stig, och framför honom
gick Vanja S—hjelm, vitklädd med
en krans av fjällvioler i sitt blonda
hår. Den ljusa stigen förde snart
in i en djup och skuggig dal,
mellan höga, mörka, kotande klippor,
vilka kastade dunkla, hemska
skuggor på deras väg. Plötsligt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
