Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Midnattssol, av Vit Ljung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER VÅRDAGAR
37
de få stegen ut på fjällstigen, som
gick över vidderna kern till
Alphyddan.
— Gå nu före mig, sade Birger,
ty nu måste vi skynda oss, innan ni
’blir allt för trött.
Efter en stund nådde de
pensionatet. Ännu några ögonblick och s!å
skulle de skiljas för alltid.
Birger Ekegård räckte Vanja
handen och hans blick mötte kennes
med ett outsägligt, sorgset uttryck,
och han sade:
— Fröken iS—hjelm, vad jag
denna stund ville säga er, får jag ej lov
till. Smärtans väg är min. Gud
skydde eder på färden genom livet
och give eder en hel och ogrumlad
lycka!
För några sekunder vilade
Vanjas hand i Birgers, och hennes blick
mötte hans med ett sällsamt,
outgrundligt uttryck. Ur själens
djupaste djup kom den blicken, som
hade den från en främmande, helig
värld kommit till honom, som en
tröst och hjälp i avskedets stund.
Det syntes ett drag av stilla lycka
över hennes ansikte, men det dog
hastigt bort, såsom skuggan av ett
moln.
— Lev väl, viskade hon med
skälvande läppar, och så var hon borta.
Tidigt påföljande dag reste
major S—hjelm och hans dotter bort
från midnattssolens land. Lugn
och behärskad sade Birger Ekegård
farväl till dem. Sedan vandrade
han ut över hedmarken, bort på
den stig, där han första gången
mötte Vanja S—hjelm. Aldrig
tillförne sedan sin moders död hade
han känt sig så ensam och
övergi-given. Han kände sig vilsen och
uppriven ända in i själens djup.
Ännu en vecka stannade Birger
Ekegård kvar bland vidder och fjäll,
med vilka, han nu på ett särskilt
sätt kände sig så förtrogen. Men
så måste kan resa hem till
Ekeber-ga, och till sin syster och farbror,
vilka redan voro hemma från sin
utomlandsresa och nu otåligt
väntade på honom. Sedan började
ånyo studierna, arbetet och hans
strävan att nå sitt föresatta mål.
Atta långa år, fulla av växlingar,
hade svunnit hän, innan Birger
Ekegård åter fick vandra på den
aldrig glömda fjällstigen över de
fria, djärva vidder, där hans kärlek
och lycka hade stannat kvar, i den
ljusa, tysta natten med midnattssol
över drömmande vildmark.
Ock för den ensamme mannens
själ, där han nu stod och med
längtansfulla ögon spejade ut i den
nordiska, stämningsrika natten,
uppstod vad som så länge varit gömt —
men aldrig glömt.
— Vanja, viskade han, skola våra
vägar någonsin mera mötas? Var,
månne, har du varit under dessa
långa år? Hur har ditt livsöde
gestaltat sig och var finnes du nu?
Så frågade Birger Ekegård —
men ingen gav honom svar på hans
tysta frågor.
I nästa "Under Juldagar" finna
vi svar på dessa frågor och få veta
något om Vanja S—hjelms
mångskiftande livsöden.
Till dess lämnar jag doktor
Birger Ekegård i den öde, .vilda
fjällvärlden under hemlighetsfullt
flammande midnattssol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
