Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Kusinerna på Östanskog, berättelse av Anna Carlsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
resten: din bror, som bara bar två
barn, bör väl kunna hjälpa dig en
smula. Skriv till honom, du! Ock
så resa vi om lördag ock se på
bilen, Fredrik, eller bur?
Hon blickade ivrigt bedjande upp
på mannen, ock denne, som alltid
skämt bort sin vackra kustru,
kunde inte keller nu säga nej, utan
gick in på hennes önskningar ocb
planer.
Men det var dock med en känsla
av, skamset obehag, som Fredrik
Strålberg samma kväll satte sig att
skriva till sin bror med anhållan
om lån eller borgen: tiderna voro
ju så brydsamma för den som kade
stor familj a/tt försörja!
— Du ser så fundersam ut,
Arthur? Har du fått några tråkiga
underrättelser med posten?
undrade fru Elna Strålberg, då hon
trädde in i sin mans skrivrum en
lördagsafton för att ta del av den nyss
anlända postväskans innehåll. Det
var alltid med ivrig förväntan
som man motsåg pos.tkvällarna —
de inträffade blott tre gånger i
veckan ; ty östanskog var en från
all-fartsvägen tämligen avsides
belägen herrgård.
— Nå, inte- precis tråkiga, men
inte keller angenäma, sade herr
Strålberg. Bror Fredrik ber mig
om län eller borgen.
— Ah! Jag har alltid trott, att
de hade så goda ekonomiska
förhållanden, utbrast fru Strålberg
förvånad.
— De ha fyra barn, och de
äldsta bägge skola in på gymnasiet —
inackorderingen blir dyr, skriver
Fredrik.
—- Som om vi inte visste det!
smålog Elna, men tillade hjärtligt:
Ja, k a n du, s.å är det ju klart,
att du skall hjälpa din bror!
— Det vill jag ju också gärna,
sade mannen allvarligt. Borgen
inlåter jag mig ju aldrig på; och
kontanter är det ont om. Det finns
bara ett sätt att skaffa dem. Han
tvekade ett ögonblick — skogen !
— Skogen? upprepade fru
Strålberg bestört. Hon visste, att den
härliga, väl vårdade ooh sparade
skogen utgjorde mannens
synnerliga glädje och stolthet och en heder
för egendomen.
— Ja, visst kostar det på, sade
mannen med ett blitt småleende,
men, Elna, vi få ej samla oss
skatter kär på jorden! Min kära skog
må falla, då det gäller att bistå en
bror!
Fru Strålberg såg med öm
stolthet på sin man:
— Du är dig alltid lik, Arthur!
Och jag förstår dig, jag skulle
också offra med fröjd åt syskon, om
jag kade några. Tänker du genast
göra skogsaffären?
— Det blir väl under höstens
lopp, och avverkningen sker nog
inte förrän i vinter efter jul,
tänker jag, om vi få snö.
Och det blev snö, en härlig,
snö-rik vinter. östanskogs herrgård
låg inbäddad i sina lundar som i
vitaste vadd och skogens pelarsalar
liknade ett imponerande
alabaster-tempel. Då syskonen Einar ooh
Svea kommo hem till julferierna,
jublade de över det kära hemmets
skönket ock över julvädret, som
lovade dem härliga skidturer. Och
många sådana företogo de också
tillsammans. Bror och syster voro
mycket för varandra och hade
alltid "hållit ihop", sedan de voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
