Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Kusinerna på Östanskog, berättelse av Anna Carlsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
HALLS BERÄTTELSER
Elin, då kusinerna visat dem till
rätta för natten.
— Mitt över förstugan kär ’bo vi,
underrättade Einar, så är det något
ni vill, så knacka bara på: där är
min dörr ock där är Sveas.
Det dröjde inte beller länge,
förrän Svea körde en ljudlig knackning
på sin dörr, och Elin kom in.
— Kära Svea, vill du visa oss
badrummet, är du snäll?
Svea brast i skratt:
— Tror du, vi ha badrum? Vi få
allt bada oss i sjön, men det är nog
för sent i kväll — det blir bäst i
morgon, när solen skiner.
Elin såg högst förbluffad ut:
— Men — men var får man varmt
vatten då? Det står intet sådant
inne hos oss?
— O Elin, så där mycket
trevligheter ha vi inte här på landet,
inte, förklarade Svea nästan en
smula förlägen. Men det kan ju
hända att vattnet i köksreservoiren
ännu är litet ljummet. Jag skall gå
och se efter. Vi tvätta oss i kallt
vatten så här års alltid.
— Kan du inte ringa på
jungfrun, så slipper du gå? föreslog
Elin.
— Ringa? Nej, vet du, Elin, vi
ha inte alls någon ringledning. Ha
ni det?
— Visst ha vi ringledning och
badrum och varmt och kallt vatten
till alla sovrum, utbrast Elin
nästan förtrytsamt, huru skulle vi
kunna reda oss eljest?
Einar steg in från rummet
bredvid och blandade sig i samtalet:
— Ser du, Elin, sade han i tvär
och tillrättavisande ton, här på
östanskog ha vi inte haft råd att
skaffa oss allt det där, som du talar om,
fastän vi ville nog vi med ha det
bekvämt, om det ginge för sig.
Men min pappa har aldrig velat
sätta sig i skuld, och det, det
tycker jag är mycket stiligare än att
ha en mängd bekvämligheter!
Elin småskrattade en smula
överlägset :
— För all del, det är ju så bra
ändå. Jag förstod inte alls, att jag
vållade något besvär.
Einar rodnade harmset, men Svea
skyndade att draga kusinen med
sig ut:
— Kom, du kan följa med ned i
’köket.
Då hon en stund senare skilts
från Elin, gick hon in till brodern.
— Einar du, sade hon allvarsamt,
varför var du s.å hetsig nyss emot
Elin? Hon rår ju inte för att hon
inte vet, hur man har det så här på
landet!
— Åh, hon kan låta bli att
skryta med sina bilar och badrum och
ringklockor, puttrade brodern. Nu
hör man, hur fint de ha det, ooh så
tvinga de oss att hugga ned vår
granna skog!
— Oßh därför vill du pika dem
med tal om hur stilig vår pappa
är, som inte sätter sig i skuld,
utbrast Svea förebrående. Usch,
Einar, det är då inte stiligt, utan
gräsligt lumpet istället.
Kusinerna veta nog inte ett grand om
hela den här saken.
Brodern rodnade och svarade
tämligen skamset:
— Nå, om de inte veta det, så
förstå de nog inte heller piken, och
då gör det ju detsamma!
— Ne-hej, återtog Svea med
eftertryck, det är inte detsamma, om
vi bära oss fult och tarvligt åt, vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
