Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under vårdagar (Nr 4. April 1930) - Kusinerna på Östanskog, berättelse av Anna Carlsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER VÅRDAGAR
49
skämma ju ut far ock mor på det
viset!
— Nu tycker jag, att det är du,
som är hetsig, försvarade s.ig Einar,
men plötsligt segrade käns bättre
jag, och han tillade i förändrad ton:
Det är väl häst, att jag ger mig,
Svea! Du har rätt, och jag
uppförde mig inte just så trevligt; jag
hoppas, att inte Elin begrep, hur
jag menade.
I själva verket begrep Elin inte
annat än att kusinerna känt sig
generade att erkänna de stora
brister, som förefunnos på östanskog.
— Om du visste’, så Einar tog vid
sig, sade hon till Sven. Och nog
är det konstigt, att de inte göra i
ordning här bättre!
Detsamma tänkte nog Sven ock
Elin mer än en gång under de
följande veckorna. Men trots
olikke-ten i vanor, bristande
bekvämlighet, enformig, ja, tarvlig
mathållning m. m. trivdes de bägge unga
gästerna förträffligt. Livlig och
entusiastisk slöt sig Elin me« allt
varmare tillgivenhet till faster
Elna, och Sven ägnade sin farbror
en blyg beundrande hängivenhet,
som snart förvärvade honom Einars
gillande. Svea och Elin kommo
väl överens, tack vare den förras
anspråkslösa, fogliga väsen, under
det att Einar alltfort kade svårt att
inte bli förtretad på kusin Elin,
som enligt käns åsikt var en
bortskämd, självbelåten och ytlig
varelse. Att Elin så märkbart slöt
sig till sin faster, utgjorde dock en
omständigket, som något mildrade
denna ofördelaktiga uppfattning.
— Det skulle intressera mig att
köra, vad du funderar på att bli i
världen, min käre Sven? sade kerr
Strålberg en dag i slutet av
sommarlovet. Som du nog hört, är det
Einars högsta önskan att få bli
läkare, men . . . det är en lång ock
dyr utbildning, som då ligger
framför honom.
Sven rodnade, som han hade så
Lätt för att göra, och tittade i
marken. Men gå såg han plötsligt upp
och rakt in i farbroderns vänliga
ögon.
— Farbror, sade han, jag har
tänkt, se’n jag kom kit, att jag
ville bli präst.
— Präst? utbrast herr Strålberg
överraskad. Och varför har du
kommit på den tanken kär?
— Kanske jag inte duger,
mumlade gossen försagd, men jag
skulle vilja gå ut ock lära alla
människor a.tt bli så goda, som, som ni
äro här — farbror och faster med!
—- Min käre gosse, sade
farbrodern allvarligt och lade sin hand på
Svens skuldra, det behövs nog ett
bättre exempel än vårt att ställa
fram för människorna. Var ock en
vare så till sinnes, som ock Jesus
Kristus var! Det är på konom
du måste peka, om du vill lära
människorna att bli goda. Du
måste träda i hans tjänst, Sven, om
du vill bli präst.
— Det, det vill jag, farbror
Arthur, sade brorsonen allvarligt. Jag
förstår att det är han, som gjort
farbror sådan!
—- Nåväl, då är jag glad åt dina
planer, sade herr Strålberg
hjärtligt, och jag hoppas, att de kunna
förverkligas.
Det var rent förunderligt, kuru
tomt det blev på östanskog, då
Sven ock Elin reste två veckor före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
