Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Det första skriftebarnet, av Niels Hoffmeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJ MÅNAD
7
präst och därunder särskilt utmärkt
sig, varefter kan hade blivit
knuten vid Vatikanen, där kan
uppnådde de violetta färgerna ock
biskopsstaven i Turin samt slutligen för
kort tid sedan den kögröda färgen.
Kardinalen satt i en kög
karmstol mitt framför furstinnan. Han
lutade sig framåt, ock det tunga
silkeslaget ock den lilla
cirkelrunda baretten, som dolde tonsuren i
nacken, lyste röd i det starka
ljuset. Hans kraftiga ansikte med de
tjocka läpparna, den böjda näsan
och de kolsvarta ögonbrynen var i
oavbruten rörelse. De små
händerna, av vilka den ena var prydd med
en stor ametistring, köll kan
iliop-knäppta liksom vid bön.
Furstinnan talade med honom om hans
första ’tid som ung präst i S:t Maria
Maggiore i Rom.
— Ers Höghet var ju redan på
den tiden en mycket anlitad
biktfader, sade hon.
— Ack nej, Ers Nåd! En ung
man är alltid en mycket dålig
biktfader — han saknar den nödiga
erfarenheten.
— Till gengäld har han väl mera
förståelse för köttets svagketer,
svarade furstinnan med ett
småleende.
— Tvärtom, tvärtom! Hans egen
självtukt gör konom obarmhärtig.
— Även gentemot det allra
första skriftebarnet? sporde den
gamla damen ock hennes småleende
krusade åter pannan.
-— Det allra första skriftebarnet!
Hans Höghet teg ett ögonblick och
lät blicken glida ned på skorna med
de breda silverspännena. Det första
skriftebarnet! Om ni visste, Ers
Nåd, vilken värld av oro och för-
väntningar som ligger bakom detta
ord: det första skriftebarnet. En
ung man sätter sig i biktstolen för
första gången i sitt liv. Det
förefaller konom som om det kan nu
kommer att få veta är kela världens
synd i en enda människas
uppenbarelse. Och vem skall denna
människa bliva, och vilken synd är det
som vilar på henne? Blir det en
åldring, som har kränkt
rättfärdigheten, eller en man, som har begär
till en annans hustru, oxe eller
åsna? Kanske blir det en kvinna,
som förgått sig mot kärlekens lag,
eller en ung man, som bestulit en
kvinna hennes vilja. Eller kommer
om ett ögonblick en ung kvinna att
ligga framför gallret i biktstolen
ock viska om kemliga synder? Ar
det underligt, om det keliga korset
skakar i ens skälvande händer och
svettdroppar pressas fram på ens
panna?
-— Ers Höghet, inföll furstinnan,
och hennes ögon blixtrade av iver.
— Ers Höghet, vem blev då ert
första skriftebarn?
Kardinalen lutade sig bakåt i
stolen. Alla närmade sig konom. Det
blev så tyst i rummet, att man
kunde köra käns ring slå mot stolens
träram.
Francesco ock Gabriele stodo
alldeles i närheten.
— Bikten är belagd med
tysthetslöfte, förklarade Hans Högket.
Dock kan det väl inte vara något
brott mot detta löfte att tala om
mitt första skriftebarn, när jag
inte nämner det vid namn. Och i
synnerhet när den första bikten, som
viskades i mitt öra, icke blottade
någon synd utan snarare en god
handling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
