Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Det första skriftebarnet, av Niels Hoffmeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 HALLS BERÄTTELSER
— Ers Höghet frestar vår
nyfikenhet, insköt furstinnan.
— Nåväl! Kardinalens ögon
lyste upp, och han slog hastigt
samman händerna som av
otålighet att få utföra ett beslut,
innan ban ångrade det. —
Nåväl, mitt allra första
skriftebarn i S:t Maria Maggiore
var en helt ung flicka, knappt
18 år fyllda. Från första
ögonblicket jag hörde hennes
stämma vid mitt öra bakom
biktstolens galler, visste jag,
att hon var utan synd. Jag
kände det som om Gud hade
välsignat min gärning genom
en av sina änglar. Yad hon
biktade? Ja, vänta nu bara
lite! Jag berättade för henne, innan
hon började, att hon var mitt
första skriftebarn, och jag bad henne
att icke skona sig1
Men borta i den
öppna dörren frasade en
sidenkjol. Francesco
skyndade hastigt dit bort.
själv men mig . . .
Hon var i
tvivelsmål, berättade
hon. Hon måste
veta, om hon hade syndat. Yad som
hade hänt var detta: Hon var
uppfostrad i ett rikt och förnämt hem.
Bland de unga männen i hennes
släkt var det i synnerhet en kusin,
som hon från barndomen hade fäst
sitt hjärta vid. Om honom som
hennes blivande äkta man kunde det
inte bliva tal, enär han var fattig.
Men han var hennes något äldre
broders bäste vän och hennes
oskyldiga barndomsideal. Hon visste, att
hon icke skulle komma att tillhöra
honom, men ofta bad hon för honom
i sin aftonbön och när hon
knäböjde i kyrkan. Då han reste till
fronten i Tyrolen, grät hon, och var dag
bad hon Madonnan beskydda honom.
Någon tid gick. De första
striderna vid Piave hade kastat sin
skugga över Italien. Oro ocli
fruktan pressade oss alla. Hennes
broder stupade. Om kusinen hörde hon
ingenting. Inga rapporter nämnde
hans namn, och på dödslistorna
återfanns det inte heller.
En afton, just som hon hade gått
till sängs och som bäst var i tärd
med att somna, kom han. "Var
tyst, säg ingenting!" bad han, "mitt
liv är i fara. Låt mig stanna här
hos dig i natt! Ingen skall söka
mig här." Orolig och förvirrad
frågade hon honom, varför han
ville sätta hennes rykte på spel. Han
berättade då att han rymt. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
