Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Samvetspengar, av J. A. Göth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
HALLS BERÄTTELSER
Sven Petters Kal-Joan var bara
fjorton år, när ban kom ut på sin
första plats som dräng i
nämndemansgården. Hans busbonde blev
den rike ock självmedvetne
nämndeman Stendal, om vilken det sades:
"Den som tjänat dräng åt gamle
Stendal i mer än ett år, ban beböva
inte gå igönom skärsellen, rätt bår
syndit ban levt". Det där uttrycket
var ju bara ett gammalt småländskt
talesätt, men det var i alla fall rätt
träffande som alla de gamla
ordstäven, ordlekarna ocb talesätten.
Att Kal-Joan kom dit, det
berodde på att ban var äldsta barnet i
den fattigaste torparfamiljen,
bestående av far, mor och sju syskon,
som voro yngre än han. Både Sven
Petter och Inga hade tjänat där ett
år var och inte tagit skada av det.
Men arbeta hade de fått så pass, att
de mindes det ännu, och stryk hade
de också fått utan all förskyllan
eller värdighet. Men det var i alla
fall något som var bra på den stora
gården. Mat fick de så mycket de
orkade äta och mat var ju det som
Kal-Joan behövde bäst. Hemma
var det inget överflöd av den sorten
och både föräldrar och barn var som
det gamla ordstävet säger: "Majra
som en skrika ve Varfeda".*
Kal-Joan hade fått lära sig att
arbeta hemma, men redan första
dagen ban var hos nämndemannen
fick ban en uppsträckning som han
inte glömde så länge han levde. Det
var vid matbordet, nämndemannen
röt till: "At så dä förslår, pojk, dä
ä ju ingen tove i dej te å arbeta å du
går ju som en lus på en tjärad
stec-ka".
Gråten satt uppe i halsen på
Kal-Joan, och det var med knapp nöd
ban kunde få ner maten. Men
efter den dagen sprang han när de bad
honom gå. Året gick och Kal-Joan
växte till, och eftersom han inte
* Magra som en skrika vid
Vårfru-tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
