Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Samvetspengar, av J. A. Göth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJ MÅNAD
19
sade upp sin plats vid Olsmässe så
ansåg1 nämndemannen, att lian var
tvungen att bli kvar ett år till, ock
eftersom nämndemannens ord var
lag för bela socknen ocb lite
däröver, så var det inget att mocka
för.
Så gick det ena året efter det
andra, ock Kal-Joan blev kvar,
trots att de andra tjänarna gjorde
narr av bonom både när de flyttade
ocb dess emellan. Av sin lön tog
inte Kal-Joan ut mer än som var
nödvändigt till kläder ocb en tia
som ban tog med sig bem till mor
när ban var hemma i friveckan. På
så sätt hade han hela trehundra
kronor i en sparbanksbok när han var
tjugofem år gammal.
Då sade han upp sig vid
Olsmäs-san och både nämndemannen och
morän bara gapade av förvåning.
Det var det sista de tänkt sig.
Båda två voro övertygade om att han
blev där till han skulle gifta sig,
och de hade ju inte hört talas om
att han pratat med något kvinnfolk.
Hade de visst hur det var, så är det
troliga att han blivit bortkörd för
längesedan.
Nämndemannen var ju nära
sjuttiofem år och morän lika gammal.
Både sonen och dottern gifte sig
helt unga och hade egna gårdar i
en annan socken, och nu var
dotterdottern, den tjugotvååriga Helena
eller som hon i dagligt tal kallades
Lena, hos de gamla och skötte
hushållet. Det sades, att hon skulle bli
mora på gården, när fader
nämndeman fått tag i en bra pojke som var
rik nog.
Nu var det så att Kal-Joan och
Lena gått och blivit kära i
varandra, så illa kära som hårt arbetande
unga kunde bli på den tiden. Men
de hade aktat sig för att låta de
gamla få nys om det. Nu brast
emellertid bubblan, och det blev ett
så stormigt uppträde så att maken
hade det inte varit i gården förr.
Båda de unga blevo utkörda
huvudstupa, och i sin ilska skickade
nämndemannen iväg de andra
tjänarna också. Själv for han till
dottern och bad henne och hennes man
förskjuta Lena. Han framställde
saken så att de förstodo, att
ingenting av den stora rikedomen kom
dem till del om de på minsta sätt
brydde sig om sin dotter, såvida hon
inte övergav Kal-Joan. Det
spordes i bygden, och när
nämndemannen inte hörde det, sades det allt
annat än vackra ord om honom.
När Lena kom hem, blev där ett
stormigt uppträde som slutade med
att hon plockade ihop sina
tillhörigheter och gick till sin morbror.
Även där hade nämndemannen
varit före henne, och där blev hon
ner-skälld. Då gick Lena direkt till
prästgården och omtalade
förhållandet. Prästen hade hon ju läst för,
och hon hade varit ett av de bästa
barnen, men att göra sig ovän med
den allsmäktige nämndemannen, det
var allt för riskabelt.
Det blev ett långt samtal mellan
kyrkoherden och hans fru. Hon
omtalade för sin herre och man, att
hon inte kom att anse honom för en
Herrans tjänare, om han inte
förbarmade sig över tösen. En sådan
predikan hade inte förekommit i det
huset förr. Resultatet av samtalet
blev, att Lena blev bjuden att som
barn i huset bli kvar tills Kal-Joan
och hon kunde gifta sig.
Även det att Lena var i prästgår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
