Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Besvikelsen, av Con Sjöcrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJ MÅNAD
25
brott i ungdomsåren. Även på
andra områden skulle ban få pröva på
motgångar, som lämnade djupa spår
efter sig. Sin försmådda kärlek
till den 24-åriga Riborg liar
Andersen tolkat på ett rörande sätt i de
små kärleksdikterna "Hjertets
Melodier", vilka genom Griegs musik
gjorts odödliga.
"Min tankes tanke ene Du är
vorden,
Du är mit hjertes første Kjærlighed.
Jeg elsker Dig som ingen her paa
Jorden^
Jeg elsker Dig i tid og evigbed.
Man kar et Sagn —- et Eventyr;
Hvert Musling-Dyr,
Der bygge i den dybe, salte Sø,
]STaar det kar skabt sin Perle, maa
det àøe.
O, Kjærlighed! Du blev mit Hjerte
givet.
Og Perlen koster Livet."
På grund av alla dessa motgångar
i ungdomsåren går som en röd tråd
genom kela Andersens diktning
detta ständiga pendlande mellan
stolthet och förödmjukelse, hopp
och ’besvikelse. Läs t. ex. den lilla
förtjusande berättelsen om fjärilen,
Som ville ka en käresta, en liten
nätt en bland blommorna. Fjärilen
flög från blomma till ’blomma utan
att kunna besluta sig. Violerna
voro nog bra, men de voro för
svärmiska. Äppleblommorna sågo ju ut
som rosor, men de stodo i dag ock
föllo i morgon, så det skulle bli ett
bra kort äktenskap. Ärtblomman
var den som tilltalade fjärilen mest.
Hon hörde till de husliga flickorna,
som se bra ut ock ändå duga något
till i köket. Men så fick fjärilen se
en vissen ärtblomma, och då förstod
han, att en s.ådan blomma komme
att bli bra ful på sin ålderdom, så
det passade inte det heller.
Äntligen hade då fjärilen gjort sitt val,
och det var krusmyntan, som blev
den lyckliga. Det var nu egentligen
inte alls någon blomma, men den
doftade så skönt från rot till topp
och hade blomdoft i vart enda blad.
"Den tar jag", sade fjärilen, och så
friade ban äntligen.
Men krusmyntan stod stel och
stilla, och slutligen sade hon:
—- Vänskap men heller intet mer.
Jag är gammal och ni är gammal,
vi kunna mycket väl leva för
varandra men gifta oss — aldrig! .
Och så fick fjärilen alls ingen
utan blev en gammal ungkarl.
I denna lilla berättelse ger
Andersen sig själv en klatsch för sina
misslyckade frierier, ty det var ej
blott en gång han misslyckades.
Förvisso kände han en viss tröst i
att på detta bildlika sätt ge uttryck
åt sin besvikelse, en besvikelse som
liksom mycket annat gjort honom
odödlig.
Eller läs den lilla lärorika
berättelsen om bovetet, som växte i
skuggan av det gamla pilträdet, men
som yar så stolt, att det ej ville ’böja
sig ens för ovädret.
— Böj ditt huvud, sade
blommorna.
— Böj ditt huvud, ropade säden.
— Slut dina blommor och böj dina
blad, sade det gamla pilträdet. Se
inte upp mot blixten, då molnet
brister. Själva människorna våga det
inte, ty i blixten kan man se in i
Guds himmel, men den synen kan
göra själva människorna blinda.
Hur skulle det inte då gå oss, jör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
