Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Den kvinnliga skiltvakten. Efter en rysk krönika från kejsarinnan Katarina II:s dagar, av Vald. Berggreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
HALLS BERÄTTELSER
hon utverka någon förmån för sin
älskade. Nu för tiden finns det ju
inte något som lättare leder till
målet än kjortelvägen. Och jag
behöver väl inte göra Ers Excellens
uppmärksam på vilka företräden
som det här blir fråga om.
Duktighet och förtjänst gäller icke
längre — ett par vackra ögon, ett
fördelaktigt utseende och små
svarta mustascher — det är allt!
— Ja, det är ett fullkomligt
kjortelregemente, suckade excellensen
— kanske som straff för våra fäders
och våra egna synder. En kvinna
sitter på tronen och håller spiran i
sin hand, som — så liten och vit den
än är — dock synes vara gjord av
järn. En annan kvinna är president
för Vetenskapssällskapet, kvinnor
sitta till doms över oss, och kvinnor
kommendera våra regementen. Det
nästa kommer väl att bli, att de
också läsa våra mässor — ack ja,
ingenting kommer längre att överraska
mig.
I detsamma gav den jourhavande
adjutanten en vink åt den unga
damen att stiga in, och efter ett par
ögonblick stod hon inför den
allsmäktiga självhärskarinnan.
— Ditt namn?
— Jadwiga Alexandrowna
Nie-welinski, stammade den unga
flickan djupt rodnande.
— Varför är du rädd för mig,
frågade kejsarinnan med samma
vänlighet som ett lejon betraktar en
liten mus, som råkat komma in i
vilddjurets håla.
— Du skakar ju i hela kroppen —
fatta mod bara!
Kejsarinnan tog den unga
flickans hand.
—• Tala nu om för mig och
berätta allt vad du har på hjärtat, Så
vacker och oskuldsfull som du ser
ut att vara, skulle jag tro, att jag
kommer att bli dig synnerligen
bevågen -—- ja, jag är det egentligen
redan. Jag uppfyller din bön på
förhand — vad gäller ditt ärende?
—- Ers Majestät — stammade
flickan och skakade ännu
våldsammare.
-— Nå låt oss höra nu!
—■ Jag . . . jag vill bli soldat!
— Soldat — du! Och det
anförtror du mig under tårar. Det är då
mera frestande att skratta åt. Nå,
men hur har du kommit på en
sådan idé?
—■ Olycklig kärlek, Ers
Majestät.
—- Stackars barn — och därför
vill du . . . kejsarinnan log så att
tårarna runnö utför hennes kinder.
Hon reste upp den unga flickan,
som hade kastat sig ned för hennes
fötter, och kysste henne på pannan.
— Anförtro dig du åt mig,
Jadwiga. Jag är ju, utom det att jag
är kejsarinna, också kvinna och kan
därför icke blott hjälpa dig, utan
också förstå dig. Men du måste
berätta mig allt. Sätt dig och låt
höra din hemlighet.
Kejsarinnan placerade Jadwiga i
en hörnsoffa och såg leende på
henne.
— Berätta nu . . .
— Jag älskar . . . började
Jadwiga.
— Ja, vem gör inte det i din
ålder?
-—-Jo, men jag älskar uppriktigt,
innerligt, djupt och trofast, Ers
Majestät!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
