Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Den kvinnliga skiltvakten. Efter en rysk krönika från kejsarinnan Katarina II:s dagar, av Vald. Berggreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJ MÅNAD
37
—- Det där var inte lite på en
gång — och vem är då den
lycklige?
■—- Det är en ung officer.
■—■ Ock kan keter?
— Löjtnant Nikolaus Samarin vid
Tobolsk-regementet.
— Är kan ståtlig?
— Ja, mycket! Han är dessutom
hegåvad och en hjärtegod
människa med en ädel karaktär.
— Ett verkligt ideal med andra
ord, smålog kejsarinnan. Du gör
mig verkligen nyfiken. Älskar kan
också dig?
-—-Ja, det gör kan. Jag skulle
inte kunna leva utan käns kärlek.
—- Jamen, vad är det då som
hindrar att ni bli lyckliga?
— Mina föräldrar. Min familj är
mycket stolt över sitt gamla namn
ock sin rikedom, medan Samarin är
fattig — ock så påstås det att käns
förfäder varit livegna.
—- Löjligt, utbrast Katarina och
ryckte på axlarna. Men vad kar
allt detta att göra med din önskan
att bliva soldat, mitt kära barn?
— Ers Majestät skall strax
förstå det. Det är icke nog med att
mina föräldrar ka nekat oss sitt
samtycke, de ka dessutom förbjudit
honom att komma innanför
dörrarna till vårt lius — på en kel vecka
kar jag endast sett konom på
avstånd. Men så i dag, under mässan
i domkyrkan, fick jag plötsligt en
ljus idé. Den stora, geniala kvinna,
som bekläder Rysslands tron, har
också lärt min släkt att föra såväl
penna som värja: grevinnan
Sati-kow, furstinnan Mentsckikoff ock
många andra amazoner äro verkliga
prydnader i vår armés rullor. Jag
vill följa deras exempel, viga min
arm, kela mitt liv åt kejsarinnan.
Kanske skall det lyckas mig att
göra mig förtjänt av hennes ynnest.
Jag beder därför Ers Majestät
un-derdånigst om anställning i hären
■— i Tobolsk-regementet, där min
älskade Nikolaus tjänstgör.
— Mycket bra — alldeles
förträffligt uträknat, värdigt en
kvinna! Din bön är uppfylld. Vänd nu
lugnt åter till dina föräldrar och
invänta mina vidare order. Jag skall
icke glömma bort dig, Jadwiga -—■
jag är dig verkligen i kögsta grad
bevågen!
Det hade nästan gått en hel
vecka, ock ännu kade inte Jadwiga sett
till någon order från kejsarinnan.
Jadwiga, som kade varit så
förhoppningsfull, började hänga med
huvudet. Från tidigt på morgonen till
sena kvällen satt kon över sitt
broderi i fönsternischen, tills klirret av
ett par sporrar tillkännagav, att
hennes älskade var i annalkande. Så
nickade lion åt konom och vinkade
med näsduken, tills kan vikit om
hörnet.
Också i dag satt kon ock väntade
på konom. Han kom icke, trots att
det var längesedan vaktparaden
kade gått. Jadwigas kjärta klappade
i kastigare takt, ock då
middagsklockan ringde, var kon alldeles
upphetsad och satte sig till bords
utan att säga ett ord eller smaka en
matbit.
— Hur är det med dig, frågade
hennes mor bekymrat.
— Ingenting, svarade Jadwiga.
Kanske jag kåller på att bli sjuk.
-—- Inbillning, brusade fadern
upp. Jag skall skaffa dig en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
