Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Den kvinnliga skiltvakten. Efter en rysk krönika från kejsarinnan Katarina II:s dagar, av Vald. Berggreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJ MÅNAD
45
Efter en stund vände de två
damerna tillbaka till förrummet, där
Orloff stod på post med ett uttryck
av den största förtvivlan.
— Avlöst, kommenderade
kejsarinnan.
Jadwiga fick geväret ock övertog
på nytt vakten. Orloff däremot
kastade sig ned framför
kejsarinnans fötter.
— Yad vill du, sporde Katarina
kallt.
— Nåd, Ers Majestät, nåd!
Kejsarinnan brast i skratt.
— Ja, ja, för denna gång vill jag
låta nåd gå för rätt. Här kar du
dina epåletter ock ordnar.
Glädjestrålande fattade Orloff Katarinas
känder och kysste dem ivrigt. —
Men, gläd dig nu inte för tidigt,
Jadwiga ock jag ha beslutat, att du
till straff skall få känna på
knutpiskan.
Orloff bleknade och började
darra.
— Ja men, Ers Majestät . . .
Katarina endast rynkade
ögonbrynen. Det var tillräckligt ... I
dörren vände sig den sköna men
despotiska kvinnan mot Jadwiga,
nickade åt henne med ett småleende på
sina läppar, varpå hon befallde
Orloff att följa.
Efter denna ovanliga scen mellan
Katarina och Orloff dröjde det inte
länge, förrän den kvinnliga
skiltvakten blev avlöst. Resten av
dagen tillbringade Jadwiga
tillsammans med sin älskade kapten. Då
det började mörkna, sade Samarin:
— Gå och lägg dig en stund,
Jadwiga, det blir din tur en gång till
i natt att gå på post.
Jadwiga gjorde som hennes
älskade hade sagt och gick in i
officersrummet, medan Samarin dröjde
Det var greve Orloff som med ett
egendomligt leende på sina läppar stod
framför den älskliga posten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
