Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Den kvinnliga skiltvakten. Efter en rysk krönika från kejsarinnan Katarina II:s dagar, av Vald. Berggreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1)0
HALLS BERÄTTELSER
kvar i vaktrummet hos kamraterna.
Strax före midnatt väcktes kon, och
av en underofficer fick hon sig
anvisad samma vakt som förra
gången. Nu dröjde det emellertid inte
länge, förrän den unga flickan
började känna en lätt förståelig rädsla
— till slut ingav henne t. o. m.
hennes egna steg, som genljödo i
natten, fruktan. Överallt rådde den
djupaste stillhet — alla syntes
sova. Jadwiga nästan längtade efter
att något ljud skulle avbryta den
ohyggliga tystheten. Hon
förvissade sig ännu en gång om att
geväret var i ordning och började så
bedja andäktigt. Så förflöto några
minuter. Med ens hörde hon så några
smygande steg uppför trappan. Var
det ett spöke? Eller var det kanske
Orloff? Två män iförda mörka
kappor och med masker för ansiktena
och blindlyktor stego in i salen.
— Halt! "Vem där? ropade den
kvinnliga skiltvakten med hela sin
kraft.
— Vänner!
— Lösen?
— Poltava?
— Passera!
De båda mystiska männen togo
ett par steg åt sidan och började i
viskande ton rådslå med varandra.
Så kommo de åter fram till Jadwiga,
vars ansikte den ene belyste med
blindlyktan.
— Å, är det ni, Jadwiga
Alexan-drowna, sporde den ene med en
stämma som föreföll Jadwiga
alldeles obekant.
— Ni har blivit utsedd att utföra
en stor gärning, tillfogade den
andre, följ med!
— Vad vill ni ha mig till att göra,
frågade Jadwiga, som i
förskräckelsen alldeles glömde bort
instruktionen.
— Tyrannen skall störtas. Det
var den förste som åter förde ordet.
Genom mord har hon kommit upp
på tronen, som hon sedan besudlat
med strömmar av blod; vår nation
trampar hon under fötterna — hon
svärmar för människans rättigheter,
men behandlar oss som viljelösa
marionetter.
— Ni vill döda kejsarinnan!
ropade Jadwiga förfärad.
— Endast taga henne till fånga,
och när det har lyckats, skola vi
uppmana gardet att resa sig. Vart
ädelt hjärta kommer att bliva
hänfört över våra förehavanden. Yi
räkna också med er medverkan,
Jadwiga. Ni kommer att belönas med
en hög ställning, rikedom och den
mans hand, som ni älskar — följer
ni med oss?
— Det mål ni ha föresatt er,
mina herrar, är verkligen så rent och
patriotiskt, att varje äkta ryss
måste skänka eder sitt stöd. Om ni
därför garanterar, att ni endast
skola taga kejsarinnan tillfånga, så
skall jag själv föra eder in i
kejsarinnans sovrum och hålla vakt
utanför dörren, medan ni lägger
munkavle och binder den av oss alla
lika hatade kvinnan.
— Utmärkt — ni går före oss,
Jadwiga!
Jadwiga lade fingrarna på
munnen och gick framför dem, de
sam-mansvurna följde efter. Alla tre
smögo försiktigt på tåspetsarna
genom det angränsande rummet,
varifrån dörren in till kejsarinnans
sovrum förde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
