- Project Runeberg -  Halls berättelser / Årg. 4. 1930 /
48

(1930)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - Den kvinnliga skiltvakten. Efter en rysk krönika från kejsarinnan Katarina II:s dagar, av Vald. Berggreen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1)0

HALLS BERÄTTELSER

kompani uppdelades i lika många
avdelningar som antalet
samman-svurna, och i spetsen för dessa
små-avdelningar satte kejsarinnan
pålitligt folk, ja, t. o. m. furstinnan
Daschkoff måste taga befälet över
en tropp.

Medan de sammansvurna så
blevo tagna tillfånga i sina bostäder,
red kejsarinnan, endast i sällskap
med Jadwiga, till
Tobolsk-regemen-tets kaserner. Samarin höll vakt
med två av sitt manskap i
Vinter-palatset. En kvart senare
omringade Tobolsk-regementet det
upproriska gardets kaserner och
bemäktigade sig med en hastig kupp
samtliga vapen. Kejsarinnan samlade
därefter de bestörta och modlösa
soldaterna på kaserngården och
talade själv till dem med sin säregna
och bestickande vältalighet. För att
skänka mera eftertryck åt sina ord
lät hon föra fram de fängslade
officerarna och rev egenhändigt av
dem epåletterna samt dömde dem
till livstids tvångsarbete i Irals
bergverk. De två som hade förrått
namnen på de sammansvurna och
därigenom räddat sina liv och
friheten, lät hon likaledes offentligt
smaka knutpiskan och förvisa från
Ryssland.

Därmed var upproret
undertryckt, utan att det flutit så mycket
som en enda droppe blod.

Följande morgon sov kejsarinnan
länge — hon var helt naturligt i
behov att lugna sina nerver. Hennes
första fråga, då hon vaknade, gällde
Jadwiga. Den vackra, unga flickan
trädde fram inför kejsarinnan blyg
och med en anspråkslöshet som

starkt kontrasterade mot hovfolkets
högdragenhet och oförskämda sätt.

— Kära Jadwiga! utbrast
kejsarinnan. Du har räddat mitt liv och
min krona. Denna natt har gjort
oss till vänner för hela livet. För
framtiden får du söka mig närhelst
du vill och utan att först vara
anmäld. Alla dina önskningar skall
jag uppfylla, om det blott står i min
makt. Jag utnämner dig härmed
till kapten och till min hovdam
samt till bärare av St.
Georgskorset.

Jadwiga kastade sig ned framför
kejsarinnans fötter och kysste
hennes händer.

— I sidorummet väntar dina
föräldrar, fortsatte kejsarinnan, bed
dem komma in!

Jadwiga åtlydde henne.

— Min käre Niewilinski, sade
Katarina till den i tårar badande
fadern, er dotter har gjort sig så
förtjänt av min ynnest, att jag måste
belöna henne på ett utomordentligt
sätt. En viss Samarin har i natt
visat sig vara en ovanligt modig och
trogen officer — jag har utnämnt
honom till överste i gardet och
givit honom Georgsorden. För att nu
belöna dem båda två har jag
beslutat att gifta dem med varandra, ty
dessa ädla, trofasta och modiga
hjärtan äro värda att tillhöra
varandra. Jag hoppas, att er dotter
och ni, hr Niewelinski, icke hava
något däremot?

Jadwiga grät glädjetårar, och
sedan föräldrarna givit sitt samtycke
till förbindelsen, lät kejsarinnan
kalla på Samarin. Den nyblivne
översten kastade sig genast för
kejsarinnans fötter och tackade henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:53:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hallsber/1930/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free