Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Maj 1930 - En lycklig människa, av Anna Ölander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1)0
HALLS BERÄTTELSER
nen tid. Ett par gamla vänner sedan
ungdomstiden hade han ännu kvar
i staden, men de hade så mycket att
intressera sig för, som var honom
fullkomligt främmande. Och så
kände han sig alltmera ensam och
besviken.
Det hade funnits en trädgård vid
huset där han bott under sin
skoltid. Och han mindes än i dag, att
han skurit in sitt namn i stammen
till ett av träden där. Kanske
också ett annat namn! "Var det möjligt
att det fanns kvar? Han mindes
ju gatan och husnumret, och så gick
han en dag på upptäcktsfärd. Men
av trädgården fanns ej ett spår. Där
hade byggts ett stort hus vid gatan;
och inne i den forna örtagården,
med dess blommor och härliga
frukter, var anlagd en
automobil-verkstad.
Förgängelse! Ingenting var som
det förr varit. Bara besvikelse!
Men nu hade han verkligen funnit
en människa, som inte kände sig
besviken på livet. Visserligen var
han ju ännu i sin fulla kraft — hans
tid kunde väl komma! Han kunde
väl också få erfara, hur förgängligt
det är med allt i detta livet. Men
det visste han ju redan — han hade
ju talat om det fallande lövet på
hösten. Underligt -—• det tycktes
ändå inte göra honom vemodig. T
samma andetag hade han talat om
vår och uppståndelseliv . . .
Den gamle herrn gick
långsamt uppför trapporna
till sin bekväma, trevliga
bostad. Och väl inkommen
dit sjönk han ned i en mjuk
länstol vid fönstret. Det var
en park mitt över gatan —
där gick våren fram i
brusande, sjudande liv; och över
det gröna välvde sig en
himmel så lysande klar och blå.
Varför kunde han inte
fröjdas åt allting, liksom den
unge trädgårdsmästaren?
Var det bara därför, att han
var gammal och trött . . . ?
Trädgårdsmästaren var
ung, han — och hade livet
framför sig. Men var det
bara det att han var ung och
kraftig — och hade fått ett
Och väl
inkommen dit sjönk han
ihop i en bekväm
länstol vid fönstret.
* fa A X*’ -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
