- Project Runeberg -  Halls berättelser / Årg. 4. 1930 /
6

(1930)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Vit sommar. Resenvoell av Gunnar Hede - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1)0

HALLS BERÄTTELSER

gamla sagan om två, som livet
först lärt att älska varandra och
sedan skilt.

"Vi hade bägge försökt glömma
och lyckats. Det var icke
kärleken, som förde oss hit och samman
igen. Det var landet, bygden, som
vi aldrig kunde glömma. Vi
sökte oss hem till sist, och livet lät
oss då träffas och bli lyckliga, ty
den gången hade vi guld nog för
att kunna bygga hem och bo."

Han tystnade och tryckte sakta
hennes hand, som räcktes honom,
och nu möttes deras blickar och
händer.

Det blev inte mer sagt på en lång
stund. Stämningen hade gripit dem
alla, de sutto tigande och läto
tankarna gå, som de ville.

Det var en underlig bygd, som
Sigurd Berg satt och såg ut över.
"Det är givet", tänkte han, "att
den bygdens barn inte kunna vara
som andra.
Oändlighetsstämningen måste ligga som en tryckande
tyngd över dem och tvinga dem att
längta ut till landet bakom fjällen,

till det ändligas värld, dit de ju
ändå höra. De drivas till vandring
och sökande, till fjärranvägar och
farliga färder, men när de gått sig
trötta och vilja ha ro, finna de den
aldrig i främlingslandet. "Då
driver dem längtan hem igen."

Genom hans minne drog en saga
om män här nordifrån, som
ungdomens och mandomens år igenom
irrade omkring på världshavens
villsamma och farliga vägar. Men
til-1 sist vände de alltid hem, om
inte för annat så för att få gå i
gravhögen hemma i Nordlandet.

Sigurd Berg log stilla, när han
tänkte på sagan och såg mannen
framför sig. Gick den inte igen i
honom och tusende andra?

Brasans sista glöd falnade, och
det ljusnade redan mot morgonen,
när Sigurd Berg skildes från de två
andra för att nästa dag fara
vidare. Ännu i sömnen följde honom
ljuset från den vita sommarens
rike, och dagtals efteråt kunde
han sluta ögonen och känna dess
längtansfyllda oändlighetsstämning
dallra genom själen.

För halvårsprenumeranter att beakta!

Glöm ej att förnya abonnemanget på HALLS
BERÄTTELSER före 1 juli! Ni riskerar eljest att få
vänta på nästa nummer — eller kanske bli helt utan
detta. Årets samtliga nummer hittills ha nämligen
haft en strykande åtgång!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:53:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hallsber/1930/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free