Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Tills döden skiljer, av Rehna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNI MÅNAD 29
nen till lians skola. Hon hittade
vägen så väl; det var inte första
gången hon gick till den.
När hon i skymningen kom fram
till hans bostad, stod han vid
grinden och mötte henne.
— Jag kände på mig, att du
skulle komma, sade han, medan han
räckte henne handen och förde
henne in.
De satte sig i soffhörnet, och
hans smala fingrar grepo om
hennes hand.
— Birgitta, jag visste, att du var
på väg hit, och jag tackar dig för
att du kom.
-—• Jag ville veta, vad du döljer
för mig, Helge–—
Hon tog hans vita ansikte
mellan sina händer och såg forskande
på honom. Skymningen hindrade
henne inte; den tvärtom hjälpte
henne att skåda in i hans själ.
— Hur länge har du tänkt, att
jag har dolt något för dig?
— Hela våren. Jag har läst det
mellan raderna i dina ordknappa
brev. Jag har förstått det på ditt
sätt att tala om vårt hem och vår
framtid. Och ibland har jag
sett det t. o. m. på din
handstil. Den har varit trött och
viljefattig.
— Birgitta, jag orkar visst
inte leva. Du — —- — du
blir inte min brud i vår.
-—- Helge, du är sjuk.
—-Jag är väl det. Fast
inte till döds — tyvärr — -—.
— Yarför har du inte sagt
mig det?
— Jag tänkte det skulle gå
över. Det var ju inte så här
förut, fast det aldrig tagit
mig så som nu.
Ångesten förlamar mig, var gång
jag efter en sömnlös natt skall gå
in till barnen i skolan. Jag
svettas bara jag tänker på de trettio,
som vänta vid sina bänkar. Och på
söndagarna, innan gudstjänsterna
börja, då är jag förbi både
kroppsligt och själsligt.
Jag har inte kunnat skriva till
dig heller, lilla barn. Jag har
suttit med papperet framför mig, bitit
i pennan och stirrat. Tankarna har
jag inte kunnat samla eller forma.
Till sist har jag kastat mig på knä
vid soffhörnet och–och gråtit.
— En sjukdom går över, Helge.
Du skall lämna skolan och vila upp
hemma hos oss. Till midsommar
Helge Vik gick
ensam uppe på
vidden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
