Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Ivan Varlamoffs försvinnande, av H. Trolle-Steenstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNI MÅNAD 17
Den gamle mannen tog av sig
hatten och rev sig i det stripiga håret.
hydda och barackerna ofarliga.
Och därmed gav ban sig iväg.
Wainimo stod en stund i
dörröppningen med lampan lyft över
huvudet för att lysa sin vän
ett-stycke på väg. Så småningom
försvann skuggan av Ivans resliga
gestalt på de vida snöfälten, och
ljudet av hans fotsteg dog bort i den
stora stillheten. Så gick ban in
och stängde dörren efter sig med
en rysning, ty långt bortifrån
hörde han en mångstämmig kör av en
vargflocks ylanden.
I rask takt ställde Ivan sina steg
mot skogen, i vilken han gick in
på ett ställe där stammarna
bildade en naturlig öppning. Han
kunde ha sluppit ifrån den täta
skogen, men det hade-betytt en
ansenlig omväg, och dessutom hade
ban måst taga sig fram genom
åtskilligt djupare snödrivor än inne
i skogen. Ivan hade slutligen
också en medfödd förmåga att
följa en rak linje, då andra ofta gå l
cirkel och råka vilse. Han hade
en sällsynt orienteringsförmåga,
och kaptenen, som höll honom för
den bäste soldaten i bela
regementet, kallade honom alltid den
"mänskliga kompassen".
Då Ivan gick in i skogen,
försvann det sista svaga ljusskenet
från några små hyddor, som han
lämnat bakom sig, och han befann
r sig alldeles ensam i ett ruvande
mörker.
Han ökade farten. Snön låg så
djup på grenarna, att månen icke
förmådde tränga ner en enda
strimma ljus. Om det hade funnits en
stig genom skogen, så hade den
för länge sedan blivit igensnöad.
Men Ivan fäste inte något avsende
därvid, utan gick lika taktfast som
på en banad väg, och mörkret
kunde icke skrämma honom.
Då han nådde utkanten av
skogen efter ett par timmars hastig
marsch, blev han mera försiktig
och tog ett tag mot sabelfästet för
att förvissa sig om att klingan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
