Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Två dikter av Ragnar Jändel: Kom, låt oss vandra. En melodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1)0
HALLS BERÄTTELSER
TVÅ DIKTER.
KOM, LÅT OSS VANDRA —
Kom, låt oss vandra bort över mörka bergen!
Kom, låt oss gå med varann till paradiset!
Här är rått och kallt och ingen känner oss —
tag min kappa över axeln, att inte du fryser.
Du är bräcklig och god, men här är ej gott att vara.
Fåglarna ha redan flytt och örterna ha vissnat.
Träden stå och darra och ängsla sig i kväll.
Tryck min kärlek till ditt hjärta, att inte det fryser!
Kom, låt oss vandra högt över dunkla bergen.
Luften är vass och vattnet är oss bittert.
Templen stå stängda som tomma gamla gravhus.
Kom, låt oss gå med varann till paradiset!
EN MELODI —
Men ännu långt borta från allt jordiskt
sjunger en melodi inom oss,
lätt, som när blommor skaka dagg ur sina kronor,
tung, som när klippor rämna och störta i havet.
Det är tidig sol i juni månad,
blommande träd och blått hav,
blåklockor, veronica,
vildros som, slår ut i solen.
Det är barn som gå från skolan
och inte känna livet än.
Det är Jesu Kristi kärlek
som sken in i allt mörkret–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
