Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Uret, av Poul Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1)0
HALLS BERÄTTELSER
— Nå, det är ju så sant ... på
den tiden hette jag Johan
Mikkelsen.
Foberg stannade och såg rakt
framför sig. Sedan han funderat
en stund, sade han:
— Johan Mikkelsen, student
1907 . . .
— Ja, ja, alldeles riktigt . . .
— Ni sade, att ni hette något
annat nu — hur var det?
John blev alldeles röd i ansiktet
precis som på den tiden han
brukade gå upp till Foberg, då han
inte kunde sina läxor i historia
eller danska, och svarade
undvikande:
-—- Jag har varit i Ijondon i
femton år . . .
Foberg tog ett steg närmare
honom och betraktade honom
uppifrån och ned — så som han gjorde,
när man sagt en riktigt stor
dumhet — med en förvånad, en smula
medlidsam blick i sina vackra,
bruna ögon.
—• Om ni heter Johan Mikkelsen,
så känner jag igen er.
— Ja, naturligtvis, är det bara
det . . .
— Det var en hygglig, liten pys!
-—- Tycker ni det, hr Foberg?
John hade nu åter sin pojkaktiga
stämma.
—• Godmodig och glad.
— Ja, inte sant?
— Men du skulle inte gått
läs-vägen.
— Nej, kanske det.
— Jag nämnde det till din mor
och far efter en terminsavslutning.
John blev rörd. Det blev han
alltid, när han tänkte på sina gamla
föräldrar. De dogo, medan han var
i England, och den gången led han
förskräckligt av hemlängtan. Han
var den siste i släkten.
— Men när jag blivit student,
ägnade jag mig åt
affärsverksamhet.
— I London?
— Ja.
— Och hörde upp med att heta
Johan Mikkelsen för att istället
taga namnet — vad var det nu
igen?
— Ja, för man kunde inte uttala
det där.
— Det var besynnerligt.
Foberg hade lagt händerna på
ryggen. Han stod och vaggade
fram och tillbaka, just så som han
brukade göra vid förhör.
-—-Jag har hustru och barn, allt
har gått mig väl i händer.
— Kan inte hon heller säga
Mikkelsen
— Nej, för hon är också
engelska. Men min pojk är dansk —
precis som jag själv.
— Vad heter han?
— Stuart.
— Hm.
— Namnet är taget från min
hustrus familj.
— Är hon av skotsk härstam-
o •
ning r
—- Ja, alldeles riktigt.
— Hur länge regerade
stuartar-na? Foberg lutade sig framåt,
liksom för att lyssna. Nej, det vet du
förstås inte. Men det har du haft
reda på, eller åtminstone borde du
haft reda på det. 1306—1714, sade
han med höjd röst. Ivom ihåg det
nu — hur gammal är han — Stuart
Mikkelsen?
— Sex år.
—• J vilken skola går han?
—- Han har inte börjat ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
