Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Uret, av Poul Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1)0
HALLS BERÄTTELSER
la fall ett levande minne, som knöt
honom samman med det förflutna.
Han stod där och var alldeles
densamme som förut. Han såg inte
äldre ut, antagligen var han redan
då så gammal han kunde bli, eller
kanske hade han aldrig varit
yngre — vilket som helst, han var
sådan han var och gick här med alla
sina minnen, liksom ägde han hela
ens ungdom.
—- Farväl! sade Foberg. Nu skall
jag gå min promenad.
— Ja, ja, förlåt att jag
uppehållit er.
—■ Ja, det har du, Mikkelsen. Men
jag fick i alla fall veta, att du har
en son. Det kommer att glädja min
syster att höra det.
— Gör det verkligen det, herr
överlärare. John stod och skakade
hans hand. Ja, det är också en
duktig pojk, det försäkrar jag er. Jag
skall gärna komma ut och visa
honom — förresten tycker jag, att
han borde lära känna min gamle
lärare . . . Skolan har jag varit och
tittat på, men den känner man ju
knappast igen.
— Nej, sade Foberg och ryckte
på axlarna, den var hälsofarlig,
sade man. Jag har dock gått där
från mitt 25 till mitt 70 år och det
har aldrig varit något fel på mig,
Och så byggdes det ett stort
gymnastikhus. Med duschinrättning.
Men då tog jag också avsked. På
min tid kunde föräldrarna själva
tvätta sina barn.
— Hör på, sade John plötsligt,
medan han ännu höll kvar Fobergs
hand, ni skulle göra mig en stor
glädje, herr överlärare — kom hem
till oss en dag och ät middag
tillsammans med oss. Jag har ju inte
en enda från gamla dagar, som jag
kan visa mitt hem, min hustru och
min pojk. Det är kanske
egendomligt att be er om något sådant?
Jamen, när man varit
borta i så många år . . .
— Skulle det verkligen
glädja dig?
— Ja, herr Foberg, ni
skulle göra mig en stor
glädje.
— En stor glädje t. o. m.
Ja, då måste jag väl göra
det.
— I övermorgon?
. . . varför det inte var långt
ifrån att han kolliderat med
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
