Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Den svarta madonnan på Montserrat, av C. A. C. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNI MÅNAD
55
Pelargång i klostret
Monasterio de
Mont-serrat.
vaxfigurer,
skeppsmodeller, tavlor,
silverhjärtan,
smycken av guld
ock diamanter m.
m. Många
framstående män ha,
trötta på livets
strider, dragit sig
undan till klostret för att
där omsider avlida i frid i den
svarta Madonnans hägn, andra ha
uppfört eremithyddor på klipporna
i närheten.
På besvärliga, stundom
livsfarliga stigar kan man, om man är
absolut säker mot svindel, besöka
Cueva de la Virgin, den grotta där
bilden blev funnen. Över grottan
har uppförts ett kapell, och vägen
dit kantas av bildstoder i sten
föreställande olika faser ur Kristi
pinohistoria. Till Juan Guarins
grotta tager det blott en kvart — eller
en evighet — beroende på om man
kommer fram eller ramlar ned
utför berget. Den är emellertid
stängd med ett dubbelt gallerverk,
genom vilket man kan se en bild
av eremiten.
En mycket svår klättring
erbjuder . stigen längs bergryggen fram
till San Jeronimo, där det finnes
ett litet anspråkslöst värdshus
ovanför vilket på 1,236 m:s höjd
reser sig Montserrats högsta spets.
Från denna har man den mest
underbara utsikt många, många mil
över land och hav, långt upp i
Pyrenéerna och ända till Balearerna.
Det ligger något trolskt, overk-
ligt,
såväl fängslande som
avskräckande hos denna den svarta
Madonnans tillflyktsort, när solen
gått ned. Vi hade turen vistas där,
när det var fullmåne. Stjärnorna
tindrade och blinkade, slätter och
berg långt under oss täcktes av
lätta, vita moln, och runt klostret
reste sig dessa egendomliga,
pelarlik-nande klippor med toppar som sylar,
lodräta, trehundra meter höga,
synbarligen hotande att falla över oss,
än skarpt månbelysta, än dystert
svarta, fantastiska som en armé av
förstenade jättar, vilka sida vid
sida ställt sig i en halvcirkel kring
klostret för att skydda dess svarta
Madonna mot bergets onda andar,
demoner, troll och ljungeldar.
Den uppgående solen lämnar en
vida olika bild av landskapet. När
dess första strålar bryta sin
glänsande väg över horisonten, blir
himlen azurblå, skuggorna vika likt
nattliga spöken, jättarna stelna åter
till spetsiga, vidunderligt formade
kolonner, allt landet under oss
täckes av silverglänsande skyar, så
att det förefaller som om man
befunne sig på en ö i ett skummande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
