Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. Juni 1930 - Den svarta madonnan på Montserrat, av C. A. C. Lewenhaupt - Vågen, av Agne Hamrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
HALLS BERÄTTELSER
solbelyst hav. Dock icke ett
verkligt hav, utan ett sagornas eller
drömmarnas hav, ty de skimrande,
bländvita molnens böljor röra sig
högre, lugnare och med
egendomligare rörelser än vad oceanens
vatten gör, ljudlöst, utan stormens
drivande röst, deras vågtoppar falla
ej ned i brutna kaskader eller
svepas bort i yrande, fräsande virvlar
av den tjutande orkanen. Men
faktiskt är det ett hav, ett tyst,
upprört spökhav på ljusa dagen.
Allt efter som solen stiger,
sjunker det tillbaka. Snart resa sig
därur enskilda klippor och berg-
toppar, klipporna växa ut till
holmar, bergtopparna till öar. Öarna
svälla ut, skogar och vinfält täcka
deras sidor, små vita hus börja höja
sig ur vågorna, byar komma fram,
och efter tre timmar, när vi
klockan nio begiva oss till mässan, se
vi åter slätter, fält och
människoboningar sådana de äro i
verkligheten, utan några förvillande
gyckelbilder.
Och efter tre dagars vistelse i
denna mer än egendomliga
omgivning lämna vi med en viss saknad
och rika på minnen Graals borg.
¥å©EM=
Av AGNE HAMRIN.
Himlen famnade havets rund.
Vindarna sjöngo i skymningens stund.
Bara en våg, bara en ensam våg
i vågornas ändlösa tåg.
Trotsig reste sig vågens kam,
vältrade, hävde sig, ilade fram.
Slagen till skum, piskad till yrande skum
lade sig vågen i havets oändliga rum.
Vågen blänkte i solen en kort minut,
innan den somnade, innan dess tid var
slut.
Bara en våg, bara en ensam våg
i vågornas ändlösa tåg
är ju också mitt liv som går
namnlöst och skumt genom snabba år.
Lycka och kval är blott ett stormpiskat
skum.
Snart är jag tyst, snart skall jag tiga
stum,
somna som vågen, tröttna att bara gå,
tröttna att aldrig, aldrig till stranden
nå.
Skummet som blänkte vitt,
allt som var jag och mitt
finns inte mer, är borta och glömt,
famnat av havet, djupt under havet gömt.
Havet böljar som förr det. gjort,
havet är ändlöst, ändlöst stort.
Intet var vågen, vågen som skummat och blänkt.
Intet var skummet, skummet som fradgat och stänkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
