Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
HALLS BERÄTTELSER
halvbror. Samme man är far till er
båda. Det har alltid varit min
avsikt att en gång berätta dig allt,
men jag ville vänta, tills du blev
litet äldre och fick tillräcklig
erfarenhet att förstå, hur en kvinna,
som gripits av den stora kärleken,
kan offra allt för denna kärleks
skull.
Skickeisen har velat, att du
förekommit mig.
Och jag skall i korta drag
berätta dig min ungdomskärleks
passionshistoria; ty, som du säger, i
kvinnans liv äro lidandet och
kärleken oskiljaktiga.
I en del fall kan nog detta också
sägas om mannens kärlek —
åtminstone om den mans kärlek, som
genom att bliva min make räddade
mig undan den ensamma moderns
hårda öde och som alltid varit en
öm make och för dig en god fader.
Din far hette liksom din bror
Emanuel.
Jag var nitton år, då våra vägar
möttes, och det okända livet låg
framför mig som en dröm i
rosen-rött. Jag älskade musik över allt
annat i världen, fast jag inte ofta
blev i tillfälle att lyssna till sådan.
Jag tänker mig, att det var skogens
sus, bäckens sorl och andra röster
ur naturens symfoni, som väckte
den kärleken till liv genom att
sätta min själs strängaspel i dallring
-— sanningen att säga var jag nog
inte så litet överspänd.
En sommarafton, då jag var på
väg till min älsklingsplats, en
moss-beväxt klippa vid den sjungande
bäckens rand — samma klippa som
sedan skulle komma att bli ditt
älsklingstillhåll —• blev jag stående
som fastnaglad av underbart
härliga toner från en violin. Aldrig i
mitt unga liv hade jag förut hört
något liknande. Och tonkonstnären
satt på min klippa och spelade!
Ljudlöst satte jag mig ner
bakom stammen av en hängbjörk,
drickande in tonernas ström så
begärligt som ökenvandraren dricker ur
den oförmodat upptäckta
ödemarkskällan.
Då musiken tystnat, upplöste sig
min själsspänning i tårar. Först då
märkte spelmannen att han haft en
åhörarinna. Han kom till mig och
frågade vänligt, om det var något
varmed han kunde stå till tjänst.
När jag bemästrat tårarna,
berättade jag för honom om min stora
längtan efter och kärlek till musik,
och jag kände, att han förstod mig
så som ingen förut gjort.
Detta var vårt första möte, och
därunder blev jag också för första
gången medveten om att en ny
makt, om möjligt starkare än
kärleken till musiken, gjort sitt intåg
i mitt hjärta.
Vi träffades sedan ofta under
hela sommaren, och när vädret ibland
lade hinder i vägen för vårt möte
vid bäcken, gick jag som i feber
och tappade intresset för allt
annat. Att jag genom mitt beteende
vållade ett annat, trofast älskande
hjärta, min nuvarande mans,
olidliga kval, det har jag mera förstått
efteråt än vad jag då gjorde. Men
jag älskade Emanuel så att det
icke fanns någonting som jag skulle
tvekat att offra för hans skull.
En afton kom Emanuel mycket
sorgsen till mötesplatsen. Den
gången berättade han för mig sitt
livs historia. Ur sin plånbok räck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
