Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULI MÅNAD
2.7
na dagen därpå reste, blev det tomt
och ensligt för Greta och hennes
sjuke far.
Men lyckligtvis anlände den nye
inspektören Sören Hansen snart.
Som det var en duktig och trevlig
ung man, blev det en stor lättnad
för godsägaren, som en lång tid
framåt skulle bli bunden vid
sängen.
Inspektor Hansén kom ofta upp
till den sjuke. Greta satt mest och
hörde på, när de båda språkade.
Stämman föreföll henne
märkvärdigt bekant — den påminde om d:r
Alvén. Hansén var en stor, reslig
man, bakom ett par stora, tjocka
glasögon blixtrade ett par mörka
intelligenta ögon. Och mot sin
vilja önskade Greta att en gång få se
honom utan dessa ögonskydd. -—• —
Så svann tiden hän. Så
småningom tillfrisknade fadern, och de
tre hade det rätt trevligt
tillsammans. För Greta var det en härlig
tid. TTtan att själv förstå det hade
inspektor Hansén intagit en stor
plats i hennes hjärta. Men i
hennes drömmar sammanföllo två
personer så säreget väl — d:r Alvén
och inspektor Hansén.
Våren kom och med den syster
Maj. Det blev då mera liv och
omväxling i hemmet. Men fadern,
som smått anade de ungas
vaknande kärlek till varandra, förklarade
helt plötsligt, att han ej längre
behövde någon inspektor.
Det blev ett hastigt farväl. Men
den handtryckning och den blick
Greta vid avskedet fick talade mera
än ord —■ vad Sören Hansén aldrig
vågat i ord uttrycka förstod hon nu
så väl -—- och ingen såg de tårar
Greta den kvällen fällde.
Ett år har gått. Maj har nu
anlänt efter att med glans erövrat den
vita mössan. Och det skall nu bli
en stor fest till hennes ära. Greta
har mycket att ordna. Kring
hennes lilla känsliga mun har det
kommit ett litet vemodigt drag. Det är
den årslånga väntan och längtan
efter den som kom och tog hennes
hjärtas första hela kärlek —• och
som sedan aldrig låtit höra av
sig–-.
Kusin Bertil väntas också dessa
dagar och det är ej med samma
lugn Greta nu motser hans besök.
Hon kan, hon vill och får ej nu
gifta sig med honom — hennes hjärta
är ej fritt. Men hon förstår också,
att det skall bli strid, ty fadern är
alltid van att få sin vilja igenom.
Det är kvällen före den stora
festen. Greta är som alltid
upptagen av sitt arbete, och Maj samt
Bertil ha båda åkt ned till
stationen för att möta en del gäster, som
anlända med kvällståget.
Fadern har just varit inne hos
Greta och föreslagit, att hon och
Bertil nu också böra eklatera sin
förlovning. Greta svarar ej därpå
— och fadern tyder denna tystnad
som ett medgivande.
Tårarna rinna utför hennes
kinder, när hon äntligen blivit ensam,
och för att förjaga den oro och
ängslan hon känner går hon ner i
trädgården. Där är allt så tyst
och stilla -—• och en smärtsam
ensamhetskänsla vill helt ta
överhanden. Då hör hon, hur en bil
stannar nere vid porten. Hastigt torkar
hon sina tårar och går ner mot
allén. I det samma står en högväxt,
välbekant gestalt framför henne —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
