Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
HALLS BERÄTTELSER
det är Sören Hansén som utan ett
ord tar henne i sina starka armar
ock nära nog- bär kenne till en av
de gröna trädgårdssofforna.
"Förlåt mig", säger han, i det han tar
av sig de stora glasögonen — och
framför henne står d:r Alvén. Han
tar hennes händer, i det kan
berättar, hur han allt från första
ögonblicket älskade kenne — och hur
han i inspektor Hanséns gestalt
ville vara i kennes närket för att
närmare lära känna kenne. Och
visst förlät hon honom — hon
känner sig så jublande lycklig —- det
är blott ett som tynger — vad skall
far säga?
Men de lyckliga stunderna gå
snart. Nu anlända bilarna från
stationen. Och Greta ilar för att
taga emot gästerna.
Fadern är också ute vid trappan.
Av käns min förstår lion, att kan
vet eller anar något, ock kennes
kjärta bävar för vad som nu skall
kända.
D:r Alvén ämnar snarast ankålla
om kennes hand. Och när de tre
av en händelse bli ensamma på den
stora verandan, framför han sin
begäran till Gretas far.
Dennes min blir allt bistrare och
hans stämma ljuder hård och kall,
när kan svarar: "Greta skall gifta
sig med sin kusin Bertil
Lindecro-na. Det är min vilja, att gården
ej skall komma i främmande
händer!"
"Far", säger Greta med
skälvande röst, "jag älskar Sören — ock",
säger kon i det hon pekar nedåt
allén, "det är ingen fara, att
gården skall komma i främmande
händer . . ."
De båda herrarna vända sig och
se dit ned — där nere går Bertil
Lindecrona med armen om en liten
vitklädd älva — Maj Lindecrona!
$€L\IX6A\e.
Av Ester Renberg.
Har du sett, när solen dalar,
hur den dör vid himlaranden,
bjudande ett tyst farväl?
Har du hört den röst, som talar
från de fjärran underlanden
då till djupet av din själ?
Och förnimmer du den susning,
som likt brus av änglavingar
genom nejdens stillhet drar?
Etern skälver av förtjusning,
och vart blad sin hyllning bringar
dagens drottning, hög och klar.
Blomman sig mot jorden böjer,
daggens tår på hjässan faller,
då den gör sin aftonbön.
Svag en strimma sol än dröjer
lekande bland lövens galler.
Solnedgång, vad du är skön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
