Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULI MÅNAD
2.7
förr. Men det var ju ingen som
ville höra på det örat.
— Du hör ju till arvet från far,
brukade Elsa säga, du vill väl inte
förskingra mitt farsarv heller?
Och då måste gumman Emma
skratta och lova att låta Elsa
behålla det ograverat så länge hon
själv ville.
Fru Elvira var lika spänstig och
rörlig som sin dotter, trots de
femtiofem åren och silverstrimmorna i
det mörka håret. Själv tyckte hon,
att hon började bli gammal och
trött, men Elsa påstod, att det var
bara inbillning. Och säkert är, att
det var svårt för folk som såg dem
på ryggen, när de kommo
promenerande, att avgöra vem som var
mor eller dotter av de två.
Länge hade det varit en ständig
undran över att den unga raska
änkan, som så väl behövt en mans
stöd och en far åt sin lilla flicka,
inte gift om sig.
— Tänk att hon älskade Blom
så, att hon inte kan tänka på att
ge honom någon efterträdare,
menade vännerna.
—• Ja, det är rent förunderligt,
när man tänker på att han var så
mycket äldre än hon. Man tycker
knappast, att det kunnat vara
ömsesidig kärlek med så stor
åldersskillnad. Men det ser verkligen så
ut, sade en annan begrundande.
Och åren gingo, och Elvira Blom
levde bara för sin dotter.
Visserligen hade det under årens lopp icke
saknats fördelaktiga anbud från
präktiga män, som ingenting
högre önskade än att få bli ett stöd för
henne och hennes barn.
Men a-lla gav hon samma svar,
ett vänligt, men bestämt nej. Och
så småningom lämnades hon i fred.
— Mamma, sade Elsa en dag, då
hon satt och ögnade den nyss
komna ortstidningen, här står, att en
nyss hemkommen svenskamerikan,
som heter Olsson, har köpt
Gran-hamra gods. Tänk, om det är min
käre, alltid saknade vän, farbror
Olsson.
— Men Elsa, minns du honom
verkligen ännu efter så många år?
frågade fru Blom förvånad. Jag
trodde, att du glömt honom för
länge sedan, du har ju aldrig nämnt
honom sedan han reste.
— Jag märkte, att du helst inte
ville höra talas om honom, därför
teg jag. Men, glömt honom, min
barndoms vän och riddare och min
första, stora hjärtesorg, nej, det
har jag inte kunnat, därtill hade
han allt för stort rum i mitt
barnahjärta, sade Elsa allvarligt. Tänk
om det är han, som nu äntligen
kommit hem igen!
— Det är nog inte han, svarade
hennes mor, och en varm rodnad
färgade hennes kinder, en rodnad
som retade henne. Tänk, att hon
efter alla dessa år inte kunde höra
hans namn nämnas, utan att det
förargliga blodet kom i rörelse.
Elsa såg det och drog sina
slutsatser.
-—- Ja, men varför inte? Han har
ju varit borta i så många år. Och
i Amerika blir ju folk rika lättare
än här.
—• Inte så att han kunnat köpa
det där stora godset. Han är ju
bara torpareson, och om han än har
varit många år ute i Amerika, så
har han inte kunnat tjäna så myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
