Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 HALLS BERÄTTELSER
. . . då hon hörde
motor-dunk bakom sig.
hur prövande de många ensamma
åren varit för dem, i synnerhet för
honom. Hon hade ju haft sitt barn.
Han berättade för dem om sitt liv
därute i det främmande landet. Om
hur han kastat sig in i kampen om
dollarn, det enda han tyckte att
han hade att kämpa för, när han
inte fått henne. Han hade lyckats,
men det gav inte den glädje som
han hoppats på. Tomt och armt
syntes honom livet, tills han en dag
fick ett möte med sin Gud. Och
då var det som om en gåta lösts för
honom. Nu förstod han, varför
Elvira icke velat binda sig vid
honom. Och vid den upptäckten
började hans hjärta åter att klappa av
hopp och längtan. Han tänkte först
att skriva till henne, tala om sin
förändrade livsåskådning och bedja
henne ännu en gång att bliva hans.
Men han visste ju inte ens om hon
levde, eller om hon ännu var fri.
Det mest troliga var ju, att hon för
länge sedan funnit en
som var henne värdig,
en som hade en lika
dyrbar tro som hon.
Men längtan gav
honom ingen ro förrän
han avvecklat sina
affärer och fick
återvända hem. Just
hemkommen fick han veta, att
Granhamra präktiga
gods var till salu, och
som han ämnade slå
sig till ro i hemlandet
— hur det än gick med
den sak för vilken han
återvänt — så köpte
han det. Det hade tagit längre tid
än han beräknat, innan lian hade
allt klart med köpet, men så snart
det var gjort, reste han till
Björkhaga för att få sitt öde avgjort. Och
som ett gott förebud mötte mig
Elsa, innan jag hann fram, slutade
han sin redogörelse. Nu är jag
här för att få svaret på mitt hjärtas
fråga. Kan du visa bort mig även
denna gång?
— Jag är så gammal, mumlade
Elvira, under det en skär rodnad
gjorde hennes ansikte så
förunderligt ungt, och lyckan kom hennes
ögon att stråla som en tjuguårings.
— Snö i hår, i hjärta vår. Sådan
är min Elvira, citerade han leende,
i mina ögon blir du aldrig gammal.
— Vet du Karl, när jag såg i en
tidning, att en svenskamerikan
hade köpt Granhamra, ocli att han
hade samma namn som du, då gick
jag här och fantiserade om att det
var du, och att du skulle komma hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
