Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULI MÅNAD
2.7
sträckning, om icke husets herre
som väl var för henne hade
kommit in. Herr Jespersen ville bara
ha reda på, varför det inte
serverades något eftermiddagskaffe i dag.
Han blev av frun och döttrarna
insatt i situationen, men visade
till deras förargelse icke det
stora intresse för saken som den
enligt deras mening förtjänade.
-—■ Sådana påhitt! sade han och
skakade på huvudet. Sådana
påhitt! Och då han sett litet
närmare på det lilla föremålet, tillfogade
ban: Men det är ju alldeles på tok,
att Marie Lassen skall behöva
fördärva sina ögon med att sitta och
sy sådana onyttiga saker! Säkert
hade hennes far aldrig tänkt sig
något sådant, stackars tös!
■—- Låt oss inte bli sentimentala
nu, förklarade frun och gjorde en
gest, Marie lider väl ingen nöd.
— Ja, ja, mamma, nickade
Jespersen, men det är då säkert, att
Marie måste hålla rysligt mycket
av dig, eftersom hon kan sitta uppe
en hel natt eller kanske två för att
sy något sådant åt dig.
— En natt, far, säg hellre åtta!
ropade Nikoline.
— Ja, då säger vi tio, avgjorde
Jespersen.
— Det är bättre att inte alls
tala om den här saken, avbröt
honom frun.
Så drack man kaffe och
Jespersen gick ut till sin affär, medan
frun och döttrarna återgingo till
sina sömnader. Egendomligt nog
var det emellertid ingen som
kunde släppa tanken på Marie Lassens
lilla broderi. För varje gång fru
Jespersen såg på stjärnan, kände
hon sig obehagligt berörd; dels
smickrade det henne, att den
enligt Nikoline var värd så mycket
— hon var väl inte för inte
köpmansfru — dels blev hon inte så
litet stolt vid tanken på att hon
var en person, till vilkens gunst
man friade så försiktigt och
omsorgsfullt. Ja, hon började t. o. m.
ett par gånger fundera på huru
många vackra hedebosaker huset
skulle få, om denna fattiga, lilla tös
bleve knuten till deras hem.
Jespersen däremot tänkte på
hur trött och blek samma lilla tös
hade förefallit honom, då han
förra söndagen mötte henne vid
kyrkan — hon hade smugit sig rädd
och generad förbi honom. Strax
efteråt hade ban ju också mött
Christian. Ack, om nu den lilla
Marie och Christian verkligen
hålla av varandra, och det såg ju så
ut, så var det både synd och skam,
att de inte kunde få varandra!
Christian var duktig —- vilket
ögonblick som helst skulle
Jespersen våga låta honom inträda i
affären som delägare även till
namnet — han var det ju sedan länge
till gagnet. Lagerlokalen över
butiken utmed sidogatan ginge det
ju lätt att inreda till bostad åt de
unga — men vad skulle mor säga?
Det var förresten ingen dålig idé
att på det här sättet sända henne
en present — vem skulle kunnat
tro, att den lilla beskedliga Marie
kunde vara så utstuderad. Och
Jespersen beslutade sig för att vid
tillfälle lägga ett gott ord för
henne hos sin äkta hälft. Sofie, som
var sin broders förtrogna, gladde
sig i tysthet över den vändning
hans sak av allt att döma tycktes
ha fått, och Nikoline fann det hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
