Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULI MÅNAD
2.7
höra de närmare detaljerna. Ni
sade, att det var på ett så
blygsamt och vackert sätt hon skickade
er presenten — hur bar hon sig
då åt?
— Åh, sade fru Jespersen
leende, förställ er nu inte!
Doktorinnan såg oförstående på
värdinnan.
— Jag vet inte riktigt vad ni
menar, sade hon, men inom sig
tänkte hon, att fru Jespersen väl
blivit en smula vimmelkantig av
de många uppvaktningarna.
— Jag menar bara, förklarade
husets fru, att ni gjorde er sak
riktigt bra, fru Mörner, och därför vill
jag också nu i allas närvaro bringa
er ett tack för den andel ni haft då
det gällt att bana vägen, vågar jag
säga, för förlovningen.
Damerna hade suttit och sett
oförstående på varandra, medan fru
Jespersen talade. Nu riktades allas
blickar på fru Mörner, i vars
ansikte man läste en nästan idiotisk
förvåning. Hon tog sig förvirrad
åt huvudet.
— Men kära då, stammade hon,
är det mig det gäller eller är det
er? Vad andel har jag i att ni
äntligen blivit så förnuftig, att ni
givit ert samtycke till förlovningen?
— Jag förstår inte, varför ni
inte vill vidgå — det är ju en god
gärning, sade fru Jespersen
förebrående. Ja, det är, förklarade hon
i det hon vände sig till damerna,
det är ingen annan än fru Mörner
som överlämnat den lilla stjärnan
från Marie. Hon började först på
ett mycket fint sätt tala om
Maries sömnad, men då jag inte
visste, vart hon ville komma hän med
sitt prat, avbröt jag henne och då
hon så icke vågade ge mig
stjärnan genast, så lät hon den ligga i
stolen här — här fann jag den i
torsdags, då vår rara doktorinna
hade gått.
— Nej, det här är mera än
mystiskt, utbrast borgmästarinnan. Ni
fann stjärnan här i torsdags, då
fru Mörner gått från er, och vi
saknade den i torsdags, då fru Mörner
gått ifrån oss. Hur kan det hänga
ihop?
— Nej, nu kan det verkligen
vara nog, förklarade den eljest
jo-viala doktorinnan högröd i
ansiktet av raseri. Jag vill visst inte
sitta här för att först vara till narr
och sedan bli beskylld för stöld —
jag begriper inte ett ord av
alltsammans! Och trots såväl
borg-mästarinnans som fru Jespersens
protester reste sig den vredgade
frun upp och rusade ut genom
dörren.
Hon hade kommit ungefär till
tamburen, då Nikoline som en
raket for efter henne.
— Vänta litet, fru Mörner, ni
tappar något!
Doktorinnan vände sig om,
snibben av något vitt syntes under
hennes kappa. Vid den rörelse hon
gjorde, då hon vände sig om, gled
det vita helt ner, och Marie
Lassens hedebosömnad, som förut
hade legat på länsstolen, låg på
golvet i fru Jespersens tambur. Alla
sågo bestörta på varandra. Man
hörde förvånade utrop, och med
ens gick det upp ett ljus för fru
Jespersen.
— Åh, nu vet jag, hur det har
gått till, utbrast hon, det råder
ingen tvekan om att vi ha funnit
förklaringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
