Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULI MÅNAD
2.7
Av H. MYRLID
Storgården stod öde och tom
sedan den siste av dess ägare, Lars
Erik Hinriksson, samlats till sina
fäder. Med konom hade den gamla
Hinrikssonska släkten slutat efter
att i åtta generationer ka varit
ägare till Storgården, alltsedan den
förste av dem, den gamle Hinrik
Hinriksson, kommit över från
Finland.
Nu talade de gardinlösa fönstren
på Storgården sitt tydliga språk
ock det var bara i drängstugan och
i köket några tjänare rörde sig för
att göra allt i ordning till
auktionsdagen, då det som fanns kvar av
värde skulle gå under klubban.
Sedan skulle kreditorerna slåss om
den summa, som blev över, vilket
förresten icke kunde bli mycket, ty
Lars Erik Hinriksson kade farit
illa fram med sitt liv ock sina ägo-
delar, ett öde, som tycktes följa
med varannan av härskarna på
Storgården. Den ene var skötsam
ock mild och god, den andre vild
och slösaktig ock känslolös. Så
kade det förkållit sig med dem
alltsedan Hinrik Hinrikssons dagar.
Honom var det väl ingen, som
mindes, men många voro sägnerna
från käns tid. Det sades, att han
rymt från Finland för något
ogärningsdåd, men det tycktes som om
hela hans liv på Storgården jävade
den tanken, ty han var hjälpsam
och rättrådig och en mycket
dugande man. Endast när talet kom
på Finland, blev han märkbart
till-knäppt ock förtegen, ock de stora
bruna ögonen fingo en nästan
hotfull glans. En gång på ett
gästabud var det någon som frågade
honom i alla gästernas närvaro: Är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
