Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
HALLS BERÄTTELSER
Vid härden i den lilla
stugan satt en gammal kvinna
och stirrade in bland de
lekande lågorna.
ren och människan ville ha ett ord
med. Borta vid skogsbrynet
flammade ett ljus plötsligt upp i
dunklet. Det var som en gnista av liv
och kultur, som en vänlig hälsning
till vägvandraren — som kunde
vara ute en sådan kväll.
Här vid skogsbrynet, inklämd
mellan höga snödrivor och
omgärdad av yviga granar, låg en liten
backstuga; det var från det
småru-tade fönstret ljuset strömmade ut
över heden. Det var som vore
detta ljus en fyrbåk och en ledstjärna
för en vandrare i ödeviddernas
land.
Vid härden i den lilla stugan satt
en gammal kvinna och stirrade in
bland de lekande lågorna. Det är
ett tärt och fårat ansikte skenet
från härden
belyser; det är som
sutte hon och
grubblade på
livets alla
mysterier, ty hennes
blick är så
tankfull och djup,
men likväl med
detta beslöjande,
fjärrskådande
något i den, som
endast
grubblaren, siaren
eller ödeviddernas
folk har. Endast
framme vid
härden är det något
så när ljust,
åtminstone då lå-
gorna ibland flamma upp. I
övrigt ligger stugan i tryckande,
liksom ångestfullt ruvande
mörker. När inte stormen dånar
och tjuter, är det så tyst, så tyst
där inne. Inte ens det
sällskapliga tickandet av en väggklocka
förmår skingra stillheten,
ingenting utom det dämpade ljudet
från brasan, då några bränder
falla ihop. Men när stormen kommer
igen och med hela sin kraft kastar
sig mot stugans väggar, då rister
och knakar det i fogarna, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
