Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. Juli 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULI MÅNAD
2.7
tjuter och skriar, visslar och piper
det i trävirket. När ett mer än
vanligt hårt anfall av vindguden
skakar den lilla stugans väggar,
lyfter den gamla kvinnan upp sitt
huvud och ser bort mot fönstret
med en blick, som sökte hon någon
där ute på den ödsliga heden.
Då stormen åter lugnat sig eller
tar en vilostund, vänder hon sig på
nytt mot eldstaden, under det en
tung suck banar sig fram över de
vissna läpparna. Så sitter hon då
på nytt och ser med denna
fjärrskådande blick in i härden på de
hoppande lågornas lek. Vad ser
hon för bilder där inne, vad tänker
hon på, den gamla kvinnan? Hon
sitter så orörlig och stilla . . . det
är som vore elden det enda rörliga
och levande i stugan. Kvinnan
liksom flyter ihop med möblerna och
allt det andra livlösa där inne.
Blott när elden på allvar hotar att
tyna och dö ut, tar hon med
darrande händer ett vedträ från
härdens högra sidovrå och lägger på
brasan, så att den åter flammar
upp. Det är just detta
uppflammande sken som en vandrare
skulle märka, om han en sådan kväll
var ute på den vida heden. Och
trots att den gamla kvinnan sitter
så orörlig och tyst, trots att det ser
ut som om hon endast vore en
livlös materia med det andra livlösa
i stugan, så ser hon noga efter att
inte brasan dör ut, utan att den då
och då flammar upp som en signal
eller en ledstjärna.
Ännu en stund sitter hon och ser
in i elden. Men så reser hon sig,
går bort till en väggfast bänk och
hämtar en trefot, som hon
försiktigt ställer in bland bränderna.
Därpå fyller hon en panna med
vatten, lägger potatis och
en nypa salt i den och
ställer den på trefoten. Åter
sätter hon sig ned och
försjunker på nytt i sina
tankar. Plötsligt, under det
stormen hämtar andan,
hörs ett raspande,
skrapande ljud. Därpå ryckes
en dörr upp och slår
sekunden efteråt igen med
Och i nästa ögonblick har han
hennes hand i sin och trycker
den varmt och fast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
