Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
HALLS BERÄTTELSER
"Om inte vetekornet faller i
jorden och dör . . ."
Det var en stilla, ljum
sommarkväll efter en solstekt dag. Vi
sutto, min vän Robert Stevenson ock
jag, i en liten lummig lövsal invid
gården, där ban hyrt sig ett rum
för sommaren för att vila och få
vara i fred med sina tankar. Den
lilla byn bestod av några få
gårdar, allt såg så lantligt lugnt ut.
Långt bort från allfarvägen var det,
och inga nyfikna och skräniga
turister hade ännu funnit denna
fridens ort. Det var väl därför
Robert sökt sig hit. Folket var
präglat av naturens lugn, ett stillsamt
nästan sävligt släkte bebodde den
lilla byn. När vi sutto där, hörde
vi stillheten avbrytas blott då och
då av tjänstefolkets rop, medan de
skötte kreaturen ute på markerna;
en flicka sjöng med sin klara röst
på avstånd en enformig engelsk
visa. Genom bersåns lövverk sågo vi,
hur solen färgat himmelen röd i
väster, och över ängarna började
redan den blåaktiga, skira dimman
stiga i underliga formationer.
Vi hade blivit sittande där
timme efter timme i samtal. Våra
förhållanden, våra erfarenheter och
svårigheter voro så samstämmiga.
Och likväl voro vi egentligen helt
och hållet främlingar för
varandra. Jag var svensk, han engelsman,
och aldrig hade vi sett varandra,
förrän jag helt händelsevis en gång
1913, när jag var på resa i södra
England, stött på honom i den
landsortsstad, där han hade plats
som lärare. Redan från början
kände vi något gemensamt, en andlig
frändskap, och han inbjöd mig att
besöka honom i hans ungkarlshem.
Tyvärr tillät min tid det ej då,
hastigt måste jag återvända hem. Men
så ett år senare fick jag åter
tillfälle att resa över, och nu ville jag
hälsa på hos honom, sedan jag med
möda lyckats leta upp hans
tillflyktsort.
Av ANDEKS ÖDVALL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
