Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTI MÅNAD
9
Så tade vi då, glömska av tidens
flykt, suttit och samtalat om vad
som hänt sen sist vi sågo varandra,
om händelserna ute i världen och
om våra rent personliga
erfarenheter. Jag märkte snart, att Robert
var en ärlig stridsman, som
brottats med problemen utom och inom
honom, och jag förstod så väl, att
den frid, som strålade ur hans
djupa, mörka ögon, var vunnen först
efter en själens förfärliga
jakobskamp med Gud. Hans ställning
som kristendomslärare hade
yttermera bidragit till att ställa de
många svårigheter, som en ung
människa har att kämpa med, i
skarp belysning för honom.
Därtill var han från ett allvarligt,
fromt kväkarehem, hade han
berättat för mig. Men än var han inte
färdig — ty det är ju så, sade han,
att en kristen blir aldrig färdig.
Och hans eldsjäl strålade ut av det
kampglada gosselynnet också till
mig, och jag kände som han inför
de ord av Emerson, som han
citerade som uttryck för sin kampvilja:
"Jag kan ej höra talas om något
slag av personlig kraft eller
förmåga att utföra något utan en ny
föresats." Hans blick stod mot
Kristus själv, det förstod jag, och
det märktes på hans tal, att hans
strävan var att, om möjligt, göra
hans vilja, i varje ställning
handla så som han skulle ha handlat.
Alltmera öppen blev han under
våra ömsesida förtroenden, och
snart kände jag hans livs
glädjeämnen och sorger. Med strålande
blick berättade han om sin
kärlekssaga. Redan innan han kom till
universitetet, hade hans hjärta
fastnat i en resolut liten kvinnas
hand, och den kärleken hade under
årens lopp vuxit sig allt starkare,
och nu hoppades han snart få föra
hem sin Mabel till den lilla staden
som sin brud. Han talade om
denna sin Mabel och beskrev henne så
att jag trodde mig känna igen
henne, om våra vägar skulle mötas.
Men hur han än älskade henne,
föreföll det egendomligt, hur
mycket han oroade sig för henne.
Kanske var det för mig obetydliga ting,
men jag förstod, att det för honom
med hans syn även på småsaker var
något som väckte undran och
bävan i hans sinne.
— Nog älska vi varandra, så att.
om det blott berodde därpå, skulle
ingenting kunna stå oss emot. Men
kanske är hon ändå inte den
kvinna, som jag behövde. Du förstår,,
det finns ett slags opålitlig
nyckfullhet hos henne, som jag lider
o-hyggligt av. Hon menar nog inte
illa med det, men ändå–. Em
gång t. ex. hade vi kommit överens
om att gemensamt läsa Nya
testamentet, ett kapitel varje dag — på
skilda orter, förstås. Jag låg vid
universitetet, hon var hemma i sin
hemstad. När vi sedan råkades och
jag frågade henne, hur långt hon
hunnit, svarade hon en smula
tvekande. Nåja, nog hade hon läst,
men inte så som vi lovat varandra.
Jag hade tagit det som ett heligt
löfte till min allra käraste vän och
sökt följa det troget, men för
henne hade det ej varit så. Kanske
är jag överkänslig, men jag led
svårt av det. En småsak, säger du.
Ja, må det vara en obetydlig sak,
men, ser du, jag sätter alltid sådant
i större sammanhang. Sådan är hon
i småting, hur handlar hon då i vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
