Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
lärt sig älska. De äro henne också
till stort gagn, när hon bittida och
sent surrar fram på sin cykel från
by till by. Nog äro vägarna
dåliga, bostads- och andra
levnadsförhållanden olika dem hon vant sig
vid, men det bekommer henne föga.
Det är med liv och lust hon kastat
sig in i detta arbete, det är så
mycket hon hoppats och trott sig
kunna uträtta bland obygdens folk.
ViSst är norrbottningen sträv och
svår att bli närmare bekant med,
men i det hänseendet hoppas hon
dock det bästa.
Tiden ilar. Snart är det höst. Det
känns litet ruskigt att efter en
ansträngande dag i regn och snöslask
begiva sig hemåt.
Vid hemkomsten är det mörkt
och kallt, den lilla fotogenlampan
sprider endast ett sparsamt sken i
det lilla rummet. Det är ett litet
blåfruset ansikte som tittar sig i
spegeln. Och händerna äro så gott
som stela, varför det blir svårt att
få eld i den ej allt för torra
björkveden. Äntligen flammar en
munter brasa. Det blir gott med’ litet
mat och varmt kaffe efter en sådan
färd. När hon sedan tar sin kära
bibel, förjagas för en stund den
ensamhetskänsla som så småningom
smugit sig in i hennes hjärta den
sista tiden.
Vintern har på allvar gjort sitt
intåg. Det är idel snö och köld
syster Ingrid har att kämpa emot
när hon ibland till fots, ibland på
skidor besöker sina sjuka.
Befolkningen har redan lärt sig älska och
högakta sin lilla modiga sköterska,
som i alla väder och under alla
förhållanden behåller samma
kärleksfulla tålamod.
Det har utbrutit en elakartad
epidemi, varför syster Ingrids tid är
strängt upptagen, nära nog natt
och dag, men tiden ilar fort framåt.
Det är också för henne de
härligaste dagarna, när hon slipper sitta
ensam i sin bostad. Då vill
ensamhetskänslan och längtan ta ut sin
rätt. Då är hon ej längre modig —
hon är blott en liten ensam kvinna,
som behöver hjälp och stöd. När
hon vid något svårare oväder
måste stanna inne, blir hon nästan sjuk
av oro och längtan -— varför vet
hon ej . . .
"Lappsjukan’ tänker syster
Ingrid, den har hon väl hört talas om
Det är ett litet blåfruset ansikte, som
tittar sig i spegeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
