Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
HALLS BERÄTTELSER
— men ej trott på. Vid sådana
tillfällen måste hon ut —■ frisk luft är
det enda som kan kjälpa.
Det är julafton, hela den sista
veckan har det varit ett rysligt
oväder. Ingen post har kommit och
syster Ingrid har mot sin vilja fått
stanna inomhus. Men själva
julafton syns det åter lugna av.
Syster Ingrid tar på sig sin vita, korta
päls, drar en fårskinnsmössa djupt
ned i pannan — hon ämnar på
skidor försöka taga sig fram till en
svårt sjuk.
Färden går först genom en tät
skog, men sedan skall syster
Ingrid åka över det stora träsket.
Kommen dit, börjar det åter snöa och
blåsa. Till att börja med går det
dock bra, men snart är det full
snöstorm. Det piskar henne i ansiktet,
och vinden sliter i hennes kläder, så
att det blir omöjligt att komma
framåt. Det enda sättet är att
försöka vända om. Intet spår syns till,
och vart färden bär, är syster
Ingrid ej säker på. Kölden börjar
pina henne, krafterna äro snart slut,
men hon förstår, att den enda
räddningen är att hinna fram till någon
boning. Äntligen skymtar ett ljus
— men krafterna äro nu uttömda
och syster Ingrid dignar ned i den
djupa snömassan — och snart är
varje spår utplånat–-.
Det är skymning samma afton.
En stor kraftig häst tar sig
mödosamt fram genom drivorna.
Plötsligt stannar hästen, det är omöjligt
att få honom ett steg framåt. En av
de åkande, en stor, kraftig kerre
stiger ur. Den långa pälsen gör det
svårt för honom att ta sig fram till
hästen för att se efter vad som
hejdat denne. Med ett utrop kastar
han av sig pälsen — det är
ingenjör Ek vi här ha framför oss.
Han ropar på körsvennen att
komma fram och hjälpa till att få
fram en människa, som helt
översnöad ligger framför hästens hovar.
— Det är en kvinna — att hon
lever se de genast, och sedan de fått
henne i släden, bär det av till den
närbelägna gården.
Hur förskräckt blir ej ingenjör
Ek, när han i den räddade
igenkänner syster Ingrid.
Han har aldrig kunnat glömma
henne -—• och just till julen hade
han trots det rysliga vädret velat
överraska henne. Och nu fann han
henne på detta sätt. —
Det blev svåra dagar som nu
följde — syster Ingrid svävade länge
mellan liv och död, och först efter
en vecka återfick hon
medvetandet. •
Ingenjör Ek satt för det mesta
vid hennes säng, och det kändes så
tryggt och gott för den sjuka, när
han höll hennes lilla feberheta
hand i sin — och för första gången
på mycket länge steg ett varmt
och innerligt tack till Gud ur hans
hjärta.
Syster Ingrids tillfrisknande gick
mycket långsamt — så snart febern
gått ned, förde ingenjör Ek henne
till ett sjukhus. Men när hon en
dag kunde utskrivas, skulle han
återkomma ock kämta henne som
sin brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
