Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTI MÅNAD 29
Han såg på den gamla pendylen,
som stod på byrån, med en ilsken
blick. Om det bara inte varit för
hennes skull, så hade den redan
varit borta ur huset. Detta fördömda
tickande dag och natt. Tick-tack!
Tick-tack! Det påminde honom om
alltings förgänglighet. Om döden
själv. För varje knäpp i den, för
varje sekund den tillkännagav,
åldrades han. Han var inte ung
längre, snarare gammal.
Men det var just för ålderdomen
han var rädd. Han kämpade mot
den med alla till buds stående
medel. Rynkorna i ansiktet ville inte
gå bort trots all massage, och de
kosmetiska medlen förmådde heller
inte dölja de grå håren vid
tinningarna. Och ändå var han, i sin egen
tro, bara femtio år gammal. Inom
sig kände han heller ingen ålder.
Men utanskriften talade desto
tydligare. Det var detta oharmoniska
i sin fysik han ville utjämna.
Balter hette han förresten, Johan
Balter, och till yrket var han
aktuarie i ett ämbetsverk. Själv sade han
sig, att han från början kommit på
fel plats här i livet. Men det var
inte hans eget fel. Fadern hade
varit tjänsteman, och han ville, att
sonen skulle följa i hans fotspår. Men
Johan stretade emot till att börja
med. Den vita mössan ansåg han
inte var kompetensmärke för att
sitta och plita med snustorra siffror
och handlingar i ett ämbetsverk.
Johan hade större drömmar. Han
ville bli diktare, skald. Han trodde
sig ha kallelsen i blodet. Men en
vacker dag blev han av fadern så
gott som körd iväg till byråchefen
för uppvaktning, innan han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
