Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTI MÅNAD
39
råde jättens panna. Raklång
dignade han på klippan.
Hammaren slog i havet, så att
svallet yrde vitt. Ingen skulle
någonsin finna den.
Regnet forsade ned över berg,
skogar ock ängar. Träd, blommor
och gräs svalkades, fingo nytt liv.
Störtskuren upphörde, molnet
försvann, dundret bortdog. Luften
var ren. Landskapet låg i trolskt
sommarljus. Fåglar flögo
sjungande kring.
Människorna lämnade hyddorna.
När de sågo Jotun på berget, lupo
de dit. De upptäckte, att deras
fiende fallit. Då gräto de av glädje,
utbröto i jubel.
— Signad, solgud! Signad, eld-
gud! Du har straffat vår plågare.
Jätteskräcken är slut, vi äro fria!
Dig vilja vi bringa vårt käraste
offer!
De återvände till tunet, upplyfte
den krossade svennen, buro honom
till stenaltaret, rest på en kulle. De
lade torrt ris kring hans kropp,
antände det med gnistor från
hopslagna flintor.
Eld uppsteg från hargen. Rök
spred sig i luften.
Män och kvinnor stodo tysta,
betraktande bålet. Den dödes fader,
darrande av sorg, dock med ett
skimmer av hänförelse över de
bleka kinderna, såg uppåt och ropade:
— Icke dog min son förgäves, då
han vart ett offer åt dig, solgud!
7i
I drömlandet.
En fager bygd jag vet, drömmens land,
som skänker ljuvlig ro åt trötta tankar.
Ännu en gång jag gästa vill dess strand
och ligga med min farkost där för ankar.
Jag ilar bort till skogens gröna hus
och mörka granars vemodsfulla susning,
att vandra under vita stjärnors ljus
och höra långt i fjärran forsens brusning.
Det är som nådde mig en älskad röst,
igenom gråt och löje milt den talar.
Jag sjunker ner invid naturens bröst,
och som en moder ömt den mig hugsvalar.
Den sluter trötta barnet i sin famn .
och viskar ord, som ingen annan känner,
till dess att själens längtan funnit hamn
och smärtan uppå djupet mer ej bränner.
E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
