Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
HALLS BERÄTTELSER
— Drick ur havet! Torde det
räcka åt dig.
— Nej, jag vill dricka ur min
gryta här bredvid. Sen, den är tom!
Fy lien den!
— Alla åar, bäckar och källor äro
uttorkade! Ingenstädes finnes
vatten för din strupe.
—- Hämten ur havskällan! Havet
i min gryta!
Han befallde, de måste lyda. De
sprungo ned till sina hyddor efter
lerkärl, skyndade till stranden,
fyllde dem, buro stånkande de tunga
krukorna upp till grytan, rundad
av block, som dansat kring för
trycket av vältrande is.
Jätteträlarne logo skadeglatt vid
tanken på hur törstig drickaren
skulle bli av det salta vattnet.
Detta visste de av egen erfarenhet.
Plågas skulle han, plågan skulle föda
ny vrede. Men de tordes ej annat
än hörsamma.
Omsider blev den djupa grytan
fylld. Jotun lade sig på magen,
drack ur den i ett drag, reste sig
upp, flämtade med förvridet anlete.
— Ve mig!
Pyttestämmorna ljödo i låtsat
medlidande:
Hur är dig, Jotun?
— Jag är ännu törstigare, jag
försmäktar.
— Slikt är ej möjligt, då du
druckit så mycket vatten.
— Jag brinner! Vad haven I
gjort?
— Vi hava blott åtlytt dig. Kan
du neka härtill?
— Nidingar! Ej vet jag, varav
våndan kommer. Men jag förtäres
av törst.
— Drick ur hela havet!
— Nej, icke mera vatten!
— Du pinas, ty du har dödat Vi*
le, sade en man ur hopen.
— Vem var det, som talade?
— Den mördades fader. Straffet
lider du.
— Tror du då, att någon rår på
Jotun?
— Icke vi, svaga varelser. Men
det finnes lönnliga makter, jätte!
— Var? Dem månde jag se!
— Ej vet jag var, men de finnas.
Granneliga har jag märkt dem.
Ett moln hade glidit upp i
rymden. Det förmörkade solen. Ur
molnet hördes ett muller. Vind
började blåsa.
— Hören, det dönar! ropade
människorna. Nu få vi snart flod.
Förtvinat är allt, jorden bränner,
gröda kan ej gro. Men kommer
dunder och skur, blir god årsväxt. Hell
det svarta molnet!
— Vem kommer i molnet?
— Solgudens tjänare, en annan
gud.
— Han vågar närma sig!
menade resen. Han hotar mig. Med
honom månde jag strida.
Hammaren vill jag hämta.
Han mätte bergsluttningen i
några viga språng, fattade hammaren,
under vilken den träffade svennen
låg blek och blodig, rände upp igen
till översta klippkammen.
Helt nära honom stod nu molnet,
bländande blixtar ilade, dånet var
bedövande. Haglet smattrade.
Människorna flydde till sina
boningar.
Jotun svängde sin hammare i
allt snabbare ringar för att få
riktig kraft i kastet. Så flög den mot
molnguden. Denne svarade med en
ljungande eldstråle, som genombor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
