Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTI MÅNAD
51
han som litet barn undrat och
frågat efter sin far, och hur hans mor
in i det sista bad för denne
pliktförgätne far.
Tårarna strömmade utför patron
Nicklas kinder.
— O, Gud, stönade han, förbarma
dig över mig!
— Det gör han också, svarade
Joel Andersson med övertygelse.
Han förbarmar sig över oss alla,
och hans vägar äro alla underliga.
Vem kunde ana, att just jag
faderlöse skulle träffa min far först på
dennes dödsbädd och bliva en bud-
bärare om hur Jesu Kristi blod
renar från all synd.
— Upprepa det ordet ännu en
gång, bad den döende. Upprepa
ordet far.
— Far, upprepade Joel
Andersson, och hans eget hjärtas
bitterhet försvann inför dödens majestät.
— Kan du minnas några
särskilda ord som din mor talade om mig,
bad den döende.
— Ja, jag minnes särskilt några
ord, som kon upprepade flera
gånger: "Du skall inte hysa agg till din
far, om du en gång i världen
skulle möta honom. Han gjorde mig i
alla fall lycklig den lilla tid vi
voro tillsammans. En är
domaren, som dömer över
människornas gärninga r."
Min mor brukade också säga, att
det var lycka nog för allt vad kon
lidit, att kon fått mig.
Den sjuke stönade på nytt.
— Det blir så mörkt omkring
mig, min son. Joel, var det inte
så du hette? Joel, drag undan
gardinerna, jag vill
ha ljus!
Pastor
Andersson drog undan
gardinerna.
0-vädret hade gått
över. Himlen var
åter klar och so-
Men under
torvan i
kyrkogårds-mullen under
tårpilens hägn
vilade patron Nicklas
stoft, "storpatron"
från Sickmyra
socken, bidande
domens dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
