Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
, HALLS BERÄTTELSER
skulle bli mor, och hon bönföll mig
att låta höra av mig.
Jag svarade aldrig på
brevet.
Så kom affärerna och togo mig
fången. Det gick framåt, bara
framåt. Den onde sköter om sina
guldgossar.
— O, tala ej så hädiska ord! Gud
har älskat er hela tiden, även då ni
levat i synd och orättfärdighet, och
han har sökt er många gånger, fast
ni icke velat öppna edert hjärta för
honom.
— Och nu är det för sent.
— Det är aldrig för sent. Pastor
Andersson hade blivit helt blek,
och hans hand, som lade kuddarna
tillrätta bakom den sjukes rygg,
darrade.
— Herr pastor, fortsatte den
sjuke, vill ni göra mig en ovärderlig
tjänst? Sök reda på henne, den
enda jag verkligen älskat, och bed
henne förlåta mig — och om det
var sanning, det hon skrev om, så
skall "storpatrons" barn aldrig lida
nöd. Jag har skrivit ett
testamente till förmån för Maja Blads barn.
Den sjuke föll med ett stönande
tillbaka mot kuddarna och slöt
ögonen.
Joel Anderssons blick stannade
med ett hårt uttryck på mannen,
som nu låg där väntande på döden.
Det var alltså han, som kommit
hans stackars mor att lida så många
år. Han som förbittrat sonens
barndom och ungdom. Och honom
skulle Joel Andersson i egenskap
av själasörjare leda till den
barmhärtige, allt förlåtande, försonande
frälsaren. Aldrig hade han väl känt
kampen mellan kött och ande så
svår. Eller ens tillnärmelsevis kun-
nat fatta svårigheten av att
förlåta.
Kallsvetten bröt fram på den
sjukes panna.
— Vatten, stönade han, vatten.
Joel Andersson slog upp ett glas
friskt vatten och förde detta till
den sjukes läppar.
Storpatron slog upp ögonen och
viskade:
— Vill ni göra mig en sista
tjänst, herr pastor? Sök då reda på
Maja Blad och hennes barn. Ni
finner hennes adress och detaljerade
upplysningar i mina efterlämnade
papper. Här äro de. Den sjuke
famlade under kudden.
Pastor Andersson sänkte rösten:
— Maja Blad är död — hon
var min mor.
Det såg för en stund ut, som om
livet för alltid flytt från patron
Nicklas. Han hade fallit
tillbaka mot kuddarna och låg alldeles
orörlig. Men efter några minuter,
när liv och död brottades om
herraväldet, segrade till slut storpatrons
starka vilja. Han reste sig upp på
armbågen och med bristande ögon
såg han in i sin sons ansikte.
— Ärdetmöjligt! Är ni,
herr pastor, min son,
Majas son? Berätta!
Och pastor Andersson berättade
om ett troget kvinnohjärta, som
aldrig upphört att älska, om en
ensam kvinna som kämpat sin tysta
kamp mot nöd och umbäranden.
Allt för att sonen skulle komma
fram i världen. Kort innan hon slöt
sina trötta ögon i döden, hade hon
också haft den glädjen att se sin
son prästvigas. Joel Andersson
talade också om hur han kallat sig
Andersson efter sin morfader, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
