Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8. Augusti 1930 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUSTI MÅNAD
53
en 6ö6es
breu.
Arne Fridenborg satt med den
döde vännens brev i sin lätt
darrande hand. Han satt och stirrade ut i
den solblanka, varma förhöstdagen
utan att se det praktfulla, som var
inför hans ögon. Men syner, som
lågo långt tillbaka i tiden, stego
upp ur minnets djup och passerade
revy -— syner från ungdomen,
förälskelsens och förhoppninganias
tid . . .
Sedan barndomen hade de varit
vänner, Arne Fridenborg och Tor
Sitterman, vänner och kamrater
genom skolan och på den bank i
hemstaden, där de båda fingo
anställning, vänner och kamrater i allvar
och lek, i sport och idrott, i sorg
och glädje. "Parhästarna" hade de
kallats, därför att de alltid höllo
ihop.
Då kom hon! Då kom kvinnan
med det som var underbart,
beundransvärt, åtråvärt och steg in i
deras liv. Hon var lika vänlig och
uppmuntrande mot dem båda, glad
och okonstlad och tycktes minst av
allt tänka på kärlek.
Naturligtvis blev det snart en
viss rivalitet mellan vännerna. Men
det märktes ändå på ganska lång
tid ingen misstämning. De tävlade
om Irmas gunst fritt och öppet som
de tävlade på idrottsplatserna,
spelade rent av ihop ibland, som de
gjorde i fotbollslaget. Men Arne,
som var en smula tystare, litet mera
tillbakadragen än Tor, blev kanske
handikapad av det. Men hans
känslor voro därför så mycket djupare,
och han märkte snart, att Irma
upptog alla hans tankar, han kände, att
han måste vinna henne. Och det
var med honom, som det ofta är med
mera inåtvända naturer, att hans
känslor voro starka och ärliga.
Av Æolf Lundgrehn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
